COVID-19 has changed the way we live since it first came into our lives at the end of 2019, with widespread occupational injustice (Stadnyk et al, 2010). With daily terms such as 'new cases', 'social distancing' and 'restrictions' now common everywhere we look – from social media and the news to conversations with friends – even our everyday vocabulary has been forced to change. But what are the real impacts this global pandemic is having on our lives, from an occupational therapy perspective? Occupational deprivation is a 'state in which people are precluded from opportunities to engage in [activities] of meaning due to factors outside their control' (Whiteford 2000, p.200) The novel Corona Virus has caused widespread occupational deprivation, as we have been forced to stop or change many meaningful daily activities, that provide us not only with a sense of routine in our daily lives, but also a sense of role and belonging in our societies and relationships. A major change that many can relate to is the new work-from-home movement, that has occurred across our society. The healthy routines we had developed have been cast aside. Although we may not have realised it at the time, those routines of getting up, going for a run, having a shower, eating breakfast and rushing out the door were crucial in developing our overall sense of purpose and created a very necessary and comforting sense of habit in our lives. The days of leaving the house at 8am and returning at 6pm are gone for many of us. Our new work office is the kitchen table, our new work colleagues are our pets and our new lunch hour breaks are spent silently scrolling on our phones. This massive shift in our everyday habits and routines is likely to have caused everybody a certain degree of anxiety and a feeling of unease. We are creatures of habit after all. The uncertainty that goes hand-in-hand with this virus has tossed all the habits and rituals - that we spent many decades developing - out the window. The knock-on effect of all this upheaval is that we may now start to question our roles entirely. It is hard to feel like a member of a work team when the only interaction with the team is via a Zoom call! [Other video platforms are available]. Similarly, it is hard to feel like a manager when you cannot see your work colleagues face-to-face, for that crucial 5 minutes catch-up in the morning over coffee. In our personal lives, the virus has also caused massive social barriers. Since the first lockdown in March 2020, we have all experienced isolation to a certain extent. We longed for the simple, everyday occupations that we used to take for granted – going for a coffee with a friend, going out for a drink on a Friday night with a work group, going to a gym class on a Saturday. Zoom quizzes, voice messages and social media platforms became the foundation of all friendships and relationships and certainly caused strain and loneliness for many. Grandchildren went months without being able to hug their grandparents, as did many partners of those working on the frontline and in our health services. These sacrifices, although crucial to 'flatten the curve', had significant impact on our minds and well-being. In the words of Ann Wilcock - the founder of so many occupational therapy concepts - it is through 'doing' and 'being' that we 'become' and 'belong'. We have adapted in so many ways, because of our integral need to engage in meaningful occupations and socialise with those around us. We have found new ways to do what makes us happy – from socially distanced gym classes to drive-in cinemas. We have overcome many social barriers, through the use of technology. But we must continue to use our innovation to overcome these obstacles, to ensure we do not lose our sense of role and belonging in today’s crazy world. References Stadnyk, R., Townsend, E., & Wilcock, A. (2010). Occupational justice. In C. H. Christiansen & E. A. Townsend (Eds.), Introduction to occupation: The art and science of living (2nd ed., pp. 329–358). Upper Saddle River, NJ: Pearson Education. Whiteford, G. (2000). Occupational Deprivation: Global Challenge in the New Millennium. British Journal Of Occupational Therapy, 63(5), 200-204. doi: 10.1177/030802260006300503

As a busy occupational therapy student facing down deadlines you would think social media would be a distraction I’d be looking to avoid; instead you’ll find me deliberately sitting down once a week to spend at least an hour scrolling through Twitter. Even more surprising is the fact that some days, the Tweets I’m reading feel even more educational than the assignments I’m working on (don’t tell my lecturers!) What’s keeping me in front of my laptop screen every Tuesday at 8pm (UK time) is the #OTalk Twitter chat. Every week a different person studying or working in occupational therapy hosts a conversation on a topic relevant to current OT practice, education and/or research, raising key questions that get the Twitter OT community talking. Over the years that the #OTalk team has been running these chats, topics have ranged from things you might expect an OT blog to cover (like the Kawa model) to ones you might not (like the therapeutic use of humour) and all kinds of weird and wonderful places in between. The upsides and downsides of social media use are unlikely to ever stop being a contentious topic, but there’s an increasing awareness of how students and practitioners can benefit from using the Internet as a tool for learning, networking and continuing professional development. One of the best assets of the occupational therapy community is the diverse settings we work in and the rich variety of experiences we have as a result. Twitter provides an open and accessible forum for that knowledge to be shared - in contrast with how, in the past, meeting and sharing ideas with so many other therapists from all over the world probably would have been a much more complicated and expensive endeavour. For me as a student, taking part in #OTalk chats has given me an insight into how various issues are dealt with in the 'real world' of occupational therapy practice, as well as getting advice on how to thrive at university and on placement, from people who’ve been through it before. Using Twitter as the venue for these discussions also provides an opportunity for everyone involved to become familiar with the do’s and don’ts of social media: protecting the privacy of people we work with, respecting each other and - as we thoroughly discussed in a recent #OTalk on professional boundaries - never posting anything that you wouldn’t be happy to say in any other public place! If you are interested in #OTalk, there are a lot of ways you can join in; whether you would prefer to just 'lurk' and quietly observe what others are saying, or you are ready to add your voice to the conversation... And don’t worry if 8pm (UK time) doesn’t work for you, since transcripts of all our chats go up on the OTalk blog for you to read in your own time. If you want to take things a little further, try hosting a chat on something you are passionate about. I promise you won’t be bored on a Tuesday evening again!

Written by Abigail Matthews, Occupational Therapist (UK)

June 14, 2019 Hjälpmedel förskrivs inte jämställt Hjälpmedel förskrivs olika till kvinnor & män, men det är svårt att fastslå huruvida skillnaderna är omotiverade eller inte. Det framkommer i Socialstyrelsens rapport om ”Systematiskt jämställdhetsarbete inom hjälpmedelsområdet”. Rapporten syftar till att lyfta arbetet kring jämställhetsarbetet då vi har mycket kvar att jobbat med i detta område. Lite bakgrundsfakta: under 2014 förskrevs det totalt 1,596,000 st hjälpmedel i Sverige (676,000 individmärkta, 920,000 ej märkta). Ca 1 miljon använder något hjälpmedel varav 70% av dessa är 65+ & ca 50% av alla personer med insatser enligt SoL & LSS är hjälpmedelsanvändare. Rapporten visar att 2/3 av landets Hjälpmedelsverksamheter har styr- eller policydokument som innefattar jämställd-het. Men bara 35% av verksamheterna har t.ex. könsuppdelat statistik över sina hjälpmedel. T.ex det vanligare förskrivs hus-hållsnära hjälpmedel till kvinnor. Samtidigt som män oftare har eldrivna rullstolar förskrivna. Socialstyrelsen ger några goda exempel på verksamheter som bedriver arbete för jämställdhet. Utöver detta avser Socialstyrelsen att komplettera hjälpmedelsutbildningen med en modul om just jämställdhet. Fakta från källor i rapporten: Gällande förflyttningshjälpmedel är fördelningen av hjälpmedelsanvändare ålder 75+ - Män 20%, kvinnor 40%. Vid ålder 85+ är siffran – män 55%, kvinnor 70%. Vad gäller unga är sifforna tvärt om, fler pojkar har hjälpmedel än tjejer. Barn 0-17 – pojkar 61%, flickor 39%. Vi som arbetsterapeuter behöver ställa oss frågan kring våra normer & arbete kring jämställdhet. Även om faktorer som patienter & deras närstående påverkar vilka hjälpmedel som kan tänkas önskas så är det i slutändan som har makten att förskriva hjälpmedel. Sist vill jag säga att det är Socialstyrelsen som bara tittat på fördelning av kön. Andra faktorer kring diskriminering är inte med. Jag hade själv önskat att kunna se flera urval till denna statistik för att verkligen se hur jämställt vi jobbar. ________________________ https://bit.ly/2MM9hgU https://bit.ly/31vgeWU https://bit.ly/2wSe7yi #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist June 11, 2019 Ny forskning från WFOT och BJOT Här i dagarna kom WFOT ut med sin nya Bulletin (WFOTs egna tidning som kommer ut 2 ggr per år) med temat Practicing across cultures. Dessutom släppte BJOT fyra nya artiklar på sin sida Editors Choice, vilket innebär att dom under en period är gratis fulltext. För oss dödliga som inte har möjlighet till olika databaser är detta två bra källor till forskning och artiklar, som dessutom kommer från två bra instanser. Artiklarna på BJOT kommer du enkelt åt direkt via länken nedan, eller gå in på BJOTs hemsida och scrolla ner en bit till Editors Choice 2019. För att komma åt WFOTs Bulletin behöver du skapa ett konto på WFOTs hemsida. Det är gratis och du får tillgång till mer än bara deras Bulletin. På WFOTs hemsida kan du även komma åt Occupational Therapy International Online Network (OTION), WFOTs nyhetsbrevet WFOT E-news samt olika former av material till t.ex. arbetsterapins dag. Temat på senaste numret är som sagt Practicing across cultures. I skrivande stund är den mest lästa artikeln Use of mobile ‘apps’ in occupational therapy: Therapist, client and app considerations to guide decision-making. Men det finns en massa mer att läsa. Dessutom har du tillgång till alla tidigare tidningar. Som sagt kommer det ut 2 st per år och senaste upplaga är nummer 75:1 i turordningen. Hoppas ni hittar något intressant att läsa och diskutera på era arbetsplatser. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ https://www.wfot.org/news/2019/wfot-bulletin-751-practicing-across-cultures-is-now-available https://journals.sagepub.com/topic/collections-bjo/bjo-8/bjo #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist June 07, 2019 ADL aktiviteter i digitala livet Här om dagen var det #wmty2019 dagen. Många som engagerade sig för denna dag skrev om jämlikhet. Att alla ska ha lika villkor i vårt välfärdssamhälle. Som arbetsterapeuter är vi lite av experter på tillgänglighet. När detta ordet dyker upp tänker nog dom flesta på en fysisk tillgänglighet. Allt från bostadsanpassningar, offentliga miljöer och hjälpmedel är nog det vi oftast pratar om när det är tillgänglighet som står på agendan. Men som jag lyft tidigare blir det allt vanligare att diskussionen även gäller en digital tillgänglighet. Folkhälsoinstitutet lyfter fyra hörnpelare för en god hälsa är: social gemenskap och stöd, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor. Där social gemenskap och stöd samt meningsfullhet får en allt störa betydelse i våra digitala aktiviteter. Varav vi som arbetsterapeuter behöver vara medvetna om hur vi kan stötta dessa hörnpelare för våra patienter. Detta då ca 1,1 miljoner svenskar lever i ett digitalt utanförskap, vilket kan skapa ett socialt utanförskap. SVTs inslag som ni ser i länkarna nedan skriver utifrån äldres perspektiv. Men samma gäller även för personer med olika former av funktionsvariationer som kan ha svårt att använda digital teknik. Vi går mot en värld där alla förväntas ha tillräckligt bra digitala förutsättningar för att kunna leva, arbeta, leva och aktivt delta i samhället. Din journal är digital, dina biljetter skickas digitalt, du förväntas betala med Swish, bokning av tåg & flyg är digitalt, tidtabeller är digitala och önskar du att nyttja någon av nämnda exempel i fysisk form får du betala extra för denna service. I och med denna förskjutning till allt mer digitala liv förändras även våra aktivitetsmönster. Varav vi allt mer behöver ställa oss frågan Hur fungerar dina aktiviteter i digitala livet? ________________________ https://www.svt.se/nyheter/inrikes/1-1-miljoner-i-digitalt-utanforskap https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/ny-forskning-visar-att-allt-fler-aldre-hamnar-utanfor-det-digitala-samhallet https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/policies/digital-skills #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist June 04, 2019 What matters to you? #WMTY2019 Idag är det What matters to you day #wmty19. Internationellt infaller denna dag 6/6. Men då nationaldagen infaller samma dag som #wmty19 kör vi på den 4 juni. Syftet med dagen är att lyfta meningsfulla samtal mellan patienter & oss arbetsterapeuter (rättare sagt alla inom vården men vill ju såklart nämna oss lite extra). Att behöva lyssna in vad individer vill & tycker är viktigt är något vi som arbetsterapeuter kommer i kontakt med dagligen. Det är ett väsentligt steg i en god vård & rehabilitering. Här om veckan skrev jag om personcentrering, något som går hand i hand med denna dag. Så kolla även in det inlägget & läs mer om personcentrering på GPCC’s hemsida. Imorgon kommer dessutom det tredje delbetänkandet från Anna Nergårdhs utredning God & Nära vård. Oavsett om det är öppen-, sluten-, primär- eller kommunal vård så är all vård densamma för patienten. Där grunden för all vård (& andra insatser av arbetsterapeuter) alltid ska vara patientens egna mål & förutsättningar. Det ska inte spela någon roll om personen omfattas av tröskelprincipen eller ej. Om personen har insatser från habilitering eller inte. Om personen är av en viss ålder eller inte. Om personen bor av landets 290 kommuner & 21 landsting eller vistas här utan svenskt personnummer. Vården ska till grunden vara densamma oavsett vilken kontext du för tillfället befinner dig i. För mig är det viktigt med vård eller andra insatser av arbetsterapeuter på lika villkor, vilket är en av anledningarna till att jag bedriver detta konto. Information som kan bidra till en lika vård ska finnas tillgängligt för alla Vad är viktigt för dig? Skriv gärna en kommentar nedan eller använd # wmty19 Ps. Så fort som möjligt skriver jag några rader om utredningens delbetänkande. Så håll utkik framöver om Sveriges eventuella framtida sjukvårds ”revolution”. Samt glöm inte SKLs webbkonferens idag där Ida Kåhlin talar ________________________ https://www.whatmatterstoyou.scot/ https://www.arbetsterapeuterna.se/nyhetsarkiv/nyheter-2019/vi-staeller-fraagan-vad-aer-viktigt-foer-dig/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist June 01, 2019 Vilka instrument använder arbetsterapeuter vid bedömning? För några veckor sedan hörde jag Magnus Zingmark föreläsa om sin senaste forskning. Ett resultat var att ca 60 % av tillfrågade arbetsterapeuter inte använder något bedömningsinstrument i samband med sina hembesök. Sammanlagt tillfrågades 1395 arbetsterapeuter, varav resultatet ger en rätt bra inblick i hur arbetsterapeuter arbetar. Tyvärr är inte denna studie publicerad ännu varav jag inte kan dela mer med er ännu. Återkommer så fort den finns i tryck Att så många arbetsterapeuter inte använder något instrument är rätt alarmerande. Anledningen kan inte vara att vi saknar instrument då bland annat följande finns att beställa på Sveriges Arbetsterapeuters hemsida: ADL-Taxonomin, ATMS-S, AusTOMs, COSA-S, BAS, OCAIRS-S, ACIS-S, VQ-S, COPM, CBS-S, DOA, GAP, LGO-S, OQ-S, REIS-S, OSA-S, RC VS: QP-S, MOHOST-S, WCPA-SE. En av anledningarna till att jag finner resultatet alarmerande är att i samband med att vår kompetens allt mer efterfrågas (t.ex. nya vårdgarantin där inte det bara är läkarens bedömning som gäller) ställs ett högre krav på oss som yrke. Utöver detta blir det allt vanligare att intyg granskas av en tredje part. T.ex. du som arbetsterapeut kan bli kallad till rättegång i samband med ett bidragsfusk om ditt intyg använts av den åtalade. Då ska du vittna för hur du kommit fram till din bedömning. Om du använt dig av ett instrument i din bedömning kan inte ditt intyg ifrågasättas på samma sätt som om du gjort en ostrukturerad bedömning. Vidare kan det uppstå problem om någon är missnöjd med din bedömning & lämnar ett klagomål. Patienten anser sig ha blivit felaktigt bedömd. Om du inte har använt dig av ett instrument, hur kan du garantera att din kollega skulle gjort samma bedömning? Detta är bara 3 korta exempel. Vi måste hjälpas åt för att använda den evidens som faktiskt finns. Ett sätt att ta tag i denna fråga på sin arbetsplats är att ta fram en verktygslåda av instrument som alltid ska användas vid olika moment. Lycka till, för detta är ett förbättringsarbete många av oss måste göra. ________________________ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 26, 2019 Bättre statistik om personer med funktionsnedsättning Här om veckan gav regeringen Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att ta fram och redovisa statistik om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. Något som SCB hade uppdrag att göra mellan 2011-2016. Tyvärr upphörde detta uppdrag när den funktionshinderspolitiska strategin slutade att gälla. I korta drag innebär det att vi idag har det svårt att ta fram korrekta siffor för denna målgrupps levnadsvanor. För att citera vår socialminister Lena Hallengren: ”människors olika behov och förutsättningar ska inte avgöra möjligheten till delaktighet och trygghet i samhället. För att skapa ett mer tillgängligt och jämlikt Sverige krävs bättre statistik om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning”. Uppdraget SCB får består av att redovisa uppgifter i befintlig statistik om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. Samt att kartlägga och analysera framtagen statistik för att ge förslag på hur statistiken kan utvecklas och förbättras. En annan del i uppdraget består av att göra en genomlysning och ta fram förslag på en definition av funktionsnedsättning. Idag finns inga officiella kriterier för att fastställa vem som ingår i gruppen personer med funktionsnedsättning. Detta har lett till att olika myndigheter använder olika kriterier, vilket har försvårat samverkan. SCB ska därför ta fram indikatorer som kan ligga till grund för en definition av funktionsnedsättning. En sådan definition behöver omfatta de indikatorer och frågor som används på EU-nivå. Uppdraget ska delredovisas i feb 2020 och slutrapporten kommer feb 2021. Vill du läsa mer om uppdraget kan du följa länken nedan eller gå in på Funktionshinderpolitikens hemsida där dom förklarar uppdraget. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://bit.ly/2YPgUEw #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 23, 2019 Långtidseffekt av ReDO Det har varit mycket debatt kring ReDO metoden de senaste åren. Där utbildningarna som förbundet anordnar snabbt blir fyllda och efterfrågan i olika verksamheter kring ReDO samtidigt ökar. Därför är det ju kul att det samtidigt har forskats på långtidseffekten av Re-Do interventioner på kvinnors arbetsförmåga. Faktum är att artiklen bara för någon dag sedan blev publicerad på Scandinavian Journal of Occupational Therapy (SJOT) hemsida. För er som är medlemmar i Sveriges arbetsterapeuter så har ni åtkomst till alla artiklar som är publicerade på SJOT. Men till artikeln. Målet med studien var att undersöka om den arbetsterapeutiska interventionen ReDO kan förutsäga arbetsförmåga för kvinnor som befinner sig i riskzonen för sjukskrivning eller som är sjukskrivna. Samt se till vilka långtidseffekten av Re-Do metoden för målgruppen gällande bla hälsa, arbetsförmåga och aktivitetsbalans. 86 deltagare fullföljde studien (av 152) i studien som med stöd av en enkät fick svara på frågor om bla sin hälsa, aktivitetsbalans och arbetsförmåga. Enkäten genomfördes innan intervention, efter interventionen och som uppföljning 12 mån efter avslutad intervention. Resultatet visar en signifikant skillnad efter intervention, men även vid uppföljningen efter 12 månader jämfört med vad deltagarna skattade i enkäten innan intervention. Förbättring kunde ses inom bla självskattad hälsa, arbetsförmåga och aktivitetsbalans. Huruvida en kan med stöd av ReDO förutsäga arbetsförmåga visade inte samma evidens. Vill du läsa mer om studien så hittar du länken nedan. Är du inte medlem i Sveriges arbetsterapeuter eller inte kommer åt SJOT via arbetet så kan en alltid direkt kontakta författarna för att få komma åt studien i fulltext. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ https://www.tandfonline.com/toc/iocc20/current #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 18, 2019 2 st studier om arbetsterapeutiska interventioner Hur kan arbetsterapeuter hjälpa undomar med sämre socioekonomiska förutsättningar med sin diabetes? Samt vilken evidens finns för arbetsterapeutiska interventioner vid MS och fatigue? Detta besvaras av de två studier som jag tänkte tipsa om idag. Först ut är studien om den arbetsterapeutiska interventionen REAL (Resilient, Empowered, Active Living with Diabetes). Syftet med interventionen är att förbättra hur ungdomar med sämre socioekonomiska förutsättningar hanterar sin diabetes och således förbättrar sitt välmående. Studien är en RCT där resultatet visar att den arbetsterapeutiska interventionen ger resultat för interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Studien genomfördes 2014-2015 och mycket har hänt inom egenvården för personer med diabetes. Men studien är ett gott tecken på hur vi kan jobba med mer utsatta grupper kring att sköta sin kroniska sjukdom. Den andra studien som ser till hur arbetsterapeuter kan hjälpa personer med MS att hantera sin fatigue är en litteraturöversikt på 10 olika studier. Fatigue är ett vanligt symtom för personer med MS, där tröttheten ses orimlig i relation till ansträngningen och kan ge en känsla av total utmattning. Läs gärna med om fatigue på www.ms-guiden.se där en stor broschyr finns på ämnet. Tyvärr saknas stark evidens för ”arbetsterapeutiska” interventioner av fatigue. Men det finns evidens för interventioner som rent allmänt kan utföras av oss arbetsterapeuter så som energibesparande strategier och ADL träning. Dock rekommenderar jag denna artikel för er som vill läsa mer då många bra referenser finns i artikeln. Bägge artiklar finns i fulltext på länkarna nedan. Klickbara länkar finner ni via bloggen (se bio). Ha en fortsatt bra helg och kommentera gärna om det är något specifikt ämne ni önskar mer information om. ________________________ http://care.diabetesjournals.org/content/41/4/696.abstract https://www.hindawi.com/journals/msi/2019/2027947/abs/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 15, 2019 Transporträttvisa Som arbetsterapeuter pratar vi om Occupational justice. Att vi ska ha rätten till delaktighet genom olika möjligheter och resurser för att kunna delta i olika aktiviteter. Där framförallt samhället har ett ansvar för att människor inte ska utestängas och bli berövade delaktighet. Detta kan se ut på olika vis där samhället ska ta ansvar för att alla människor ska ha tillgång till allmänna platser och byggnader, kunna få väsentlig information i ett anpassat format inför ett val, kunna boka tid till primärvården eller hinna ta mig över ett övergångsställe innan det slår över till rött. Eller att enkelt kunna resa med kollektivtrafik eller cykla. Jean Ryan har i sin avhandling “Towards a capability approach to mobility: An analysis of disparities in mobility opportunities among older people” tittat på vilka resmöjligheter som yngre-äldre inom våra 3 storstäder, vilket stöd kollektivssystemet ger. Alltså ”Transporträttvisa”. Något som Jean Ryan beskriver ”Transporträttvisa handlar om en rättvis fördelning av tillgänglighet till aktiviteter av värd”. Ett begrepp som tvärvetenskapligt passar bra in till arbetsterapi (enligt mig själv). Tyvärr har äldre en vana av inskränkta möjligheter. Varav endast 8% svarade att de har svårt att ta sig till olika aktiviteter. Endast 1/4 uppgav att det berodde på svårigheter med själva transportsystemet. Men utan körkort eller fungerande kollektivtrafik är det svårt att dela i aktiviteter. I avhandlingen kan vi även se att kvinnor oftare reser med kollektivtrafik än män i denna målgrupp. Det finns skillnader i potentiella resenärer som vill resa för att vara delaktiga i samhället och vilka möjligheter samhället ger för att underlätta resandet. I samband med att resandet minskar ökar risken för en försämrad livskvalitet. Ofta tittar trafikplanerare på de faktiska resorna istället för resenärers hela kontext. För att lösa detta behöver alla få vara med och utforma sin miljö för att kunna delta i meningsfulla aktiviteter. Läs mer i avhandlingen som ni hittar nedan. ________________________ https://bit.ly/2W2Jnsr #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 10, 2019 MAS MAR kompetensutvecklingsdagar 2019 Då var MAS MAR kompetensutvecklingsdagar över för i år. Som medicinskt ansvarig har en ett ansvar att den hälso- & sjukvård som bedrivs inom kommuner är patientsäker & håller god kvalité (den väldigt korta versionen. Vad som styr detta ser ni i sista bilden). Besök på kompetensdagarna stod bland annat IVO, Socialstyrelsen, Regeringskansliet & SKL för. Där mycket av diskussionerna rörde hur vi kan säkra en god vård för våra patienter inom en kommunal kontext i framtiden. Även om mycket rör oss arbetsterapeuter i andra verksamheter än bara kommunal. En del av de frågor jag tar med mig från dessa dagar är: Varför anger AT i olika studier att vi inte tar stöd av olika instrument/metoder i samband med bedömning & intervention? Ca 56% av alla personer med hemtjänst får stöd/hjälp med sin P-ADL. Varför jobbar inte fler arbetsterapeuter med att träning i aktivitet hos dessa personer? Rehabilitering leder till ökad självständighet = minskade insatser ifrån hemtjänst -> minskade kostnader för samhället. Vi behöver vi bättre på att se patienters egna mål i alla delar kring arbetsterapiprocessen. Om vi förskriver ett hjälpmedel måste vi dokumentera målet för patienten, samt träna patienten i aktivitet för att uppnå det målet. Fler kvinnor än män från hemsjukvård. Viktigt att se denna fördelning & identifiera även sköra män (se inlägget om skörhet). Hur mycket pratar arbetsterapeuter om vårdhygien & rena händer? Gör ni undersökningar på era arbetsplatser för att se hur vi följer de nationella rekommendationerna kring vårdhygien? För att öka tillgängligheten av vård för alla patienter behöver vi AT se över hur våra patienter kan söka vård. Är det bara via telefon under vissa klockslag? Kan en maila? Komma på obokat besök? Samt många många fler frågor som berör hälso- & sjukvården överlag. Har ni några kommentarer kring frågorna ovan är det bara att ni hör av er. Till sist vill jag tacka MAS MAR Föreningen för två väldigt bra genomförda dagar. ________________________ https://www.swenurse.se/Sektioner-&-Natverk/RiksforeningenforMedicinsktAnsvarigaSjukskoterskor/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 05, 2019 Hur främjar du seniorers personers digitala miljö? Surfandet på internet ökar inte bara allt mer bland yngre utan ökar även bland våra äldre i samhället. Varje år ser vi en ökning kring dagligt surfande bland våra ”äldre äldre”. Som jag skrev i mitt senaste inlägg riskerar vi med åldern att bli allt mer sköra. För att bibehålla en god hälsa finns fyra områden som är speciellt viktiga för att äldre personer ska må bra: Social gemenskap, delaktighet & meningsfullhet, att känna sig behövd, fysisk aktivitet samt bra matvanor. Om en person, oavsett ålder, blir isolerad & inte får någon social samvaro kan detta leda till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa ökar dessutom just nu bland våra äldre, vilket gör detta till en av de grupper i samhället vi behöver prioritera. Som ett steg i att motverka äldre personers isolering vill Mälardalens högskola se huruvida webbaserade sociala aktiviteter har potential att förbättra äldre personers sociala nätverk & öka deltagande i aktiviteter, vilket kan minska deras upplevelse av ensamhet. Något som inte verkar vara en omöjlighet att undersöka då svenska seniorers (65+) surfande har bara i år ökat med 58% under Q1 jämfört med 2018. Oavsett vad du själv anser om en digital samvaro är detta ett fält som kommer bli allt vanligare i & med teknikens utveckling. Varav frågan vi arbetsterapeuter, lite beroende på vilket fält vi jobbar inom, behöver ställa oss är hur kan vi främja äldre personers digitala miljö? Vår bild av att äldre personer inte kan hantera en mobil behöver bytas ut mot att äldre allt mer vill kunna använda en mobil för att få en social samvaro. I en undersökning av Telenor uppgav hela 7 av 10 seniorer att deras skärmtid & surfande påverkat deras sociala liv positivt. Så varför skulle detta inte vara ett område för oss att jobba med för att främja delaktighet, vilket i sin tur kan leda till en bättre psykisk hälsa bland våra äldre? Om du vill läsa mer är det bara att du följer länkarna nedan. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://bit.ly/2DMU5Jk https://bit.ly/2ZVqua5 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist May 02, 2019 Upptäcka och motverka skörhet Under livet slutar vi utföra vissa aktiviteter. En del sker frivilligt & andra på grund av omständigheter vi kanske inte styr över. T.ex. när gjorde du en kullerbytta eller stod på händer senast? Om vi dock jobbar med äldre personer som blivit så pass dåliga i deras förmågor att dom börjar kompensera i många av deras aktiviteter eller slutar utföra dessa helt & hållet kan vi behöva sätta in insatser för att motverka detta tillstånd. Dessa äldre patienter kan anses ”sköra”. En anses skör om man uppfyller tre av följande indikatorer: allmän svaghet, trötthet, nedsatt, uthållighet, viktminskning/aptitlöshet, låg fysisk aktivitet, dålig balans & nedsatt kognition. Något som i sin tur kan leda till ett ökat beroende i ADL, fall, höftfrakturer, sjukhusvård, institutionsboende & för tidig död. Vi som arbetsterapeuter kan jobba mycket med dessa patienter. I den forskning som bedrivs kring sköra patienter ses ofta ADL som ett viktigt område för patienter att vara självständiga inom för att undvika försämring i sitt allmäntillstånd. De sköra patienter som tidigt får insatser behåller sitt självbestämmande i längre utsträckning & skattar bättre hälsa. Genom våra insatser använder sköra patienter hjälpmedel i mindre utsträckning & får en starkare tro på sig själva. De uppger även en mindre rädsla för att falla. Den bättre skattade hälsan & ökade aktiviteten leder i vissa studier dessutom till en högre överlevnad hos dessa patienter. Till stöd att bedöma om en person är skör kan vi använda oss av Screeningverktyget ”FRESH” . Om en person svarar ja på fler än 2 frågor lider personen av skörhet & vi behöver sätta in våra insatser. Om en patients skattas som skör är det viktigt att vi jobbar med att patienten ska känna trygghet. Detta genom att träna i aktivitet för att få bättre fysiska förutsättningar. Men även viktigt att se till vissa anpassningar i form av anpassad fysisk miljö & hjälpmedel. Bäst resultat ser vi självklart om vi gör våra insatser i våra team. ________________________ https://bit.ly/2ZR6s0n https://bit.ly/2GXmrCG #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Apr 26, 2019 Att utfärda intyg som arbetsterapeut Då var vi tillbaka efter lite påskledigt. Hoppas alla haft en bra vecka hitintills! Detta inlägg kommer att handla om intyg. Om du som arbetsterapeuter jobbar inom hälso- & sjukvård & för journal kommer du att kommer utförda intyg någon gång. För någon vecka sedan tipsade jag om den nya utgåvan av Juridik För Arbetsterapeuter från förbundet. Vill börja med ett citat från boken ”Det är inte din uppgift att ta ansvar för konsekvenser av ditt intyg”. Även om det är svårt att tänka helt i dessa banor alla gånger då vill patienternas bästa. Varför måste vi skriva intyg då? T.ex. Patientlagen 3 § ”Den som är skyldig att föra patientjournal ska på begäran av patienten utfärda intyg om vården”. Vi fick även i mars den nya författningen HSLF-FS 2018:54 som beskriver kraven som ska uppfyllas vid utfärdande av intyg. Enligt HSLF-FS 2018:54 ska du som arbetsterapeut ha den kompetens som krävs för att utfärda intyg. Varav din arbetsgivare har som skyldighet att säkerställa att du har möjlighet att få den kompetens som behövs. Intyget får inte heller anpassas efter patientens önskemål. Utan behöver grunda sig i din kompetens & observation. Om du får frågan om ett intyg från någon annan än patienten direkt måste du alltid be om patientens samtycke till undersökningen. Glöm då inte att patienten alltid har rätt till att underrättas om dina fynd. Glöm inte att det som du skriver i intyget ska gå att finna i journal. Observationen behöver finnas dokumenterad i journal & inte bara i intyget. Exakt hur utförligt går inte att säga. Sist vill jag även påminna om er rätt att vara två personer vid en undersökning. Detta ger ett trovärdigare intyg samt skyddar dig om det skulle bli ord mot ord mellan dig & din patient. Det blir allt vanliga med olika rättstvister kring intyg, varav det är viktigt att ni vet om era rättigheter & skyldigheter i samband med hur ni utför era intyg. Läs mer om t.ex. vad ett intyg ska innehålla på länkarna nedan. Samt i boken Juridik För Arbetsterapeuter. ________________________ http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2014:821 https://bit.ly/2DBiBgm #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Apr 18, 2019 Teamsamverkan skapar bättre hälsa Visst är det härligt när allt flyter på i våra team. Kollegorna kommer ihåg vad som bestämdes på senaste mötet & uppgifterna är utförda inför kommande möte. Medarbetare kommer med adekvata frågor utifrån vår profession & kompetens. Uppföljningar av ärenden sker på rutin. Alla i teamet värderas lika & är med & planerar fortsatta insatser (självklart är patienten lika delaktig). Samt teamets funktion & arbetsbeskrivning är klar & tydlig. Där alla jobbar mot samma mål även om någon person i teamet försvinner & ersätts av någon ny kollega. Hoppas detta är verkligheten för många av er. Detta då välfungerande team & teamsamverkan är bra för vår hälsa & leder till mindre stress, mindre psykisk utmattning & lägre korttidsfrånvaro. Att jobba effektivt i team har gång på gång bevisats vara det mest effektiva sättet att nå våra mål. Där patienten ska vara en självklar del i teamet. Ett tydligt exempel på detta är att i alla våra uppdaterade nationella riktlinjer belyser vikten av interprofessionella team för att ge bästa möjliga vård. Samverkan med andra yrkesgrupper, samt patient & anhörig, är även något som för oss arbetsterapeuter beskrivs i vår etiska kod samt kompetensbeskrivning Men varför ska teamsamverkan vara så svårt? I artikeln beskriver författarna till boken Teamutveckling i teori & praktik, Christian Jacobsson & Maria Åkerlund, några punkter som kan försvåra teamsamverkan. Storleken på teamet. Grupper större än 8 personer har svårare att samarbeta. Tydlighet & mål. Om gruppen inte jobbar i samma riktning uppstår lätt en försämrad samverkan. Förståelse för varandra. Alla behöver veta varandras roll i gruppen. Så även vilken kompetens alla har. Anpassat ledarskap. Helst ska ledaren/chefen inte lägga sig i för mycket. Finns tydliga mål ska chefen vara trygg i att gruppen uppnår detta & ska bara hjälpa till om gruppen är på väg ur kurs. Länk till artikeln på Prevent.se samt författarnas bok hittar ni nedan. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://www.prevent.se/arbetsliv/forskning/2019/effektiva-team-ar-bra-for-halsan/ https://www.nok.se/titlar/akademisk-psykologi/teamutveckling-i-teori-&-praktik/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Apr 13, 2019 Vardag i balans Att ha balans i vardagen och ha möjlighet till meningsfulla aktiviteter pratar vi allt som oftast om. Nu har Kristine Lund studerat den, relativt nya, arbetsterapeutiska metoden Vardag i balans (VIB) för att just se hur vi kan arbeta för att förbättra vardagsbalansen och meningsfulla aktiviteter (metoden lanserades för ca 7 år sedan). Metoden VIB är gruppbaserad livstilsintervention för personer med psykisk ohälsa (mer om metoden finner ni på länk 2 nedan). VIB fokuserar på att patienter ska få en god livskvalitet med balans i vardagsaktiviteterna och hjälpa målgruppen till meningsfulla vardagsaktiviteter där vardagen som helhet blir hanterbar och i balans. De enskilda personernas behov är i centrum och den personliga återhämtningen en viktig ingrediens. Avhandlingen ”Balancing Everyday Life. Exploring change following an activity-based lifestyle intervention for mental health service users” har studerat metoden utifrån deltagares och arbetsterapeuters perspektiv. Viktig forskning för att se hur vi som jobbar med metoden faktiskt upplever det kliniska arbetet. Samt självklart hur patienten upplever samt vilka resultat patienten får av metoden. Om någon av er själva har erfarenhet av VIB får ni gärna höra av er. Resultat från studierna visar att deltagarna som genomgick behandling enligt VIB hade betydligt mer engagemang i meningsfulla aktiviteter, de skattade bättre balans i vardagen och visade sig också ha mindre symtom och bättre psykosocial funktion än personer som inte fick interventioner genom metoden. Dessa positiva resultat kunde även mätas 6 månader efter avslutad behandling där deltagarna även hade en förbättrad livskvalitet. Läs avhandlingen på länken nedan eller läs mer om VIB på länk 2. Som vanligt finner ni en massa bra studier och material i källorna. Ha en fortsatt bra helg! ________________________ https://portal.research.lu.se/portal/files/60664990/e_nailing_ex_K_Lund.pdf https://bmcpsychiatry.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12888-017-1524-7 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Apr 7, 2019 Juridik för legitimerade arbetsterapeuter Förra veckan var minst sagt händelserik för oss arbetsterapeuter. En nyhet jag inte hann skriva om var den uppdaterade boken Juridik för legitimerade arbetsterapeuter. Du som legitimerad arbetsterapeut behöver hålla dig ajour med vilka krav som ställs på dig och din legitimation. Varav jag rekommenderar att denna bok finns på alla arbetsplatser. Boken varav teori med exempel varav den är en god grund för diskussion på våra arbetsplatser. Som det alltid är med juridik så förändras våra lagar, författningar och riktlinjer med jämna mellanrum, varav även denna bok behöver uppdateras. Den nya upplagan har framförallt fått mer information om intygsskrivande. Ett område som berör fler och fler av oss och något som varit ett hett ämne för debatt de senaste åren. Andra ämnen som berörs i boken är: Vad innebär det att arbeta som legitimerad arbetsterapeut? Vad innebär det personliga yrkesansvaret? Måste en arbetsterapeut dokumentera i patientjournal oavsett var hen arbetar? Vad ska en journal innehålla? När måste en arbetsterapeut skriva intyg och vad gäller då? Hur långt sträcker sig ansvaret vid förskrivning av hjälpmedel? Den nya upplagan kom den 1 april och går nu att beställa på länken nedan. Ha en bra vecka! ________________________ https://www.arbetsterapeuterna.se/foerbundet/webbutik/juridik-foer-legitimerade-arbetsterapeuter/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 31, 2019 Vikten av en tillgänglig bostad För två veckor sedan skrev jag ett inlägg om bostadsanpassning och hemsidan Bostadscenter. Idag återgår vi till bostaden och vikten av tillgänglighet. En bostad som inte är tillgänlig påverkar direkt våra patienter och deras delaktighet i aktiveter. Något som arbetsterapeuten Lizette Norin belyser I sin hennes avhandling ”Housing accessibility and participation among older adults with long-standing spinal cord injury” som hon disputerade med tidigare I år. Vid bedömning av bostad kan vi använda oss av screeningverktyget Housing Enabler (HE). Ett verktyg med en omfattande checklista på närmare 200 punkter som ser till 60 viktigaste och vanligaste tillgänglighetsproblemen i bostaden. Verktyget togs egentligen inte fram för oss arbetsterapeuter utan för fackmän inom byggnadsbranschen. Men instrumentet används mer och mer inom andra verksamheter, bland annat hos oss arbetsterapeuter. Något vi kan läsa i avhandlingen är att instrumentet egentligen behöver anpassas för att ge korrekta mätvärden, i detta fallet för personer med ryggmärgsskador som använder avancerade rullstolar och bor i bostäder med omfattande bostadsanpassningar. Om du jobbar eller kommer i kontakt med bostadsanpassningar rekommenderar jag att ta del av denna avhandling. Den belyser verkligen vikten av hela processen kring bostadsanpassningar och komplikationerna som finns kring denna del av vårt arbete. Allt från att skriva ett korrekt intyg efter en bedömning, att genomföra en bra anpassning samt vikten av kontinuerliga uppföljningar för att se att bostaden är och förblir tillgänglig för patienten.. Avhandlingen är en del av projektet Swedish Aging with Spinal Cord Injury Study (SASCIS) som syftar till att öka kunskapen om äldre personer som levt länge med en ryggmärgsskada. Länkar till avhandlingen samt projektet om ryggmärgsskador hittar du nedan. ________________________ https://bit.ly/2EUWZvz https://ryggmärgsskada.se #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 26, 2019 Spara dina intyg Här kommer en kort men rätt så viktig nyhet. Här om veckan tipsade jag om utbildningen för förskrivare av hjälpmedel i samband med ett inlägg. För er som gått denna utbildning eller gått en annan utbildning på Socialstyrelsens webbportal kommer här viktig information. I månadsskiftet maj/juni kommer Socialstyrelsen att byta system för utbildningsportalen. Den tidigare data som finns i denna portal kommer inte att följa med till den nya. Detta innebär att du själv behöver spara ner dina intyg och kursbevis från utbildningsportalen innan skiftet maj/juni. Annars kommer all din data att försvinna. En del arbetsgivare har börjat kräva ett kursbevis/intyg från förskrivningsutbildningen. Så passa på att spara ner ditt kursbevis/intyg. Om du inte vill göra om utbildningen i den nya portalen inför ditt nästa byte av tjänst. Hjälp gärna till och sprid denna information till era kollegor och vänner. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ https://utbildning.socialstyrelsen.se #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 23, 2019 Förskrivarguiden HMC Sverige Många av er har säkert kommit i kontakt med Socialstyrelsen utbildning kring förskrivning av hjälpmedel. Om inte så är det ett bra tips för alla som förskriver hjälpmedel att gå utbildningen, som är gratis. Men idag vill jag nämna Hjälpmedelscenter Sveriges tjänst ”Förskrivarhjälpen”. Sidan är under uppbyggnad men har redan idag en betaversion av Kombinationsguiden. Här kan du som förskriva se vilka kombinationer av lyftar, lyftbyglar och selar som du kan använda dig av. I slutändan är det du som förskrivare som har ett ansvar kring valet av hjälpmedel som används och kombinationen av dessa. Mer om detta kan du läsa i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2008:1, eller gå utbildningen ovan. Kombinationsguiden ersätter tjänsten ”kombinationsdatabasen” som även HMC hade tidigare. I kombinationsguiden har möts du av fyra val beroende på vilket lyfttillbehör du är ute efter. I nästa val har du olika modeller att välja mellan. När du valt modell visas olika tillverkare och deras produkter för denna modell. När du sedan valt en produkt kan du se vilka andra produkter du kan kombinera denna med. Under varje val har du även olika filterfunktioner. T.ex. om ni bara har en tillverkare upphandlad i er verksamhet. Enkelt va? Utöver kombinationsguiden så håller som sagt HMC på att utveckla tjänsterna Utprovningsguiden och Kunskapscenter. Mer om dessa hittar ni på länken nedan. Sist vill jag säga att oavsett om HMC jobbar för att alltid ha aktuell information på sin hemsida så är det alltid du som förskriva som har det slutgiltiga ansvaret. Det kan alltid finnas lokala riktlinjer, direktiv eller andra styrande dokument som du behöver förhålla dig till. Ha en fortsatt bra helg! ________________________ https://www.hmcsverige.se/tjanster/forskrivarhjalpen/ http://www.kunskapsguiden.se/funktionshinder/webb-utbildningar/Sidor/Forskrivning-av-hjalpmedel.aspx #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 21, 2019 Forskning om funktionshinder pågår Idag tänkte jag lite kort tipsa om tidskriften Forskning om funktionshinder pågår. Utgiven av Centrum för forskning om funktionshinder, Uppsala universitet. Centrum för forskning om funktionshinder är samarbetsorganisation vid Uppsalas universitets fakulteter för forskare inom funktionshinder och funktionsnedsättningsområdet. Ett av centrumets ansvar är att sprida information inom forskningsområdet för att stimulera en långsiktig kunskapsuppbyggnad, inom och utanför universitetet. Ett steg i detta är tidskriften ” Forskning om funktionshinder pågår”. Förhoppningsvis är det bara jag som är sen på bollen gällande denna tidskrift. Detta då den grundades redan 1992. Även om den fram till 2007 hette ”Handikappforskning pågår”. På länken nedan kommer ni åt alla tidskrifter som getts ut sedan 1992. Detta blir en del då vi får tidskriften 4 ggr per år. Fortsättnings vis kommer jag att sprida tidskriften bland mina verksamheter då den på ett enkelt sammanfattar pågående forskning. Så även avhandlingar. Några exempel på ämnen som skrivits om i de senaste tidskrifterna är: intellektuell funktionsnedsättning och rätt till delaktighet Meningsfulla aktiviteter viktiga för återhämtningen Stöd till beteendeförändring för personer med långvarig smärta Föräldraskap när barnet har en funktionsnedsättning Viktigt vad strokepatienter själv vill Ögonstyrning för barn med rörelsehinder Rätt till stöd för barn med psykiskt sjuka föräldrar Detta är som sagt bara några exempel på artiklar. Så passa på att surfa in på länken nedan. Eller googla bara på ”forskning om funktionshinder pågår” så kommer ni rätt. Tidningen kommer ni åt gratis i Pdf. Nästa nummer kommer v.22 Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ http://www.cff.uu.se/Tidskrift_/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 17, 2019 Bedömning av körkortslämplighet En tid tillbaka var det väldigt mycket debatt om arbetsterapeutiska bedömningar av körkortslämplighet. Nu har SBU gjort en mindre sammanställning kring evidens som svarar på frågan: Vilka evidensbaserade metoder eller instrument (kognitiva test) finns för bedömning av körkortslämplighet hos personer med demens eller andra kognitiva funktionsnedsättningar? Att köra bil är som SBU själva skriver en känslig fråga då bilen är det som ger människor möjligheten att delta olika aktiviteter. Självständighet är som vi arbetsterapeuter vet en stor faktor för att vi ska uppleva ett välmående. Att inte kunna ta sig till olika aktiviteter leder ibland till att människor blir isolerade och sakta men säkert slutar delta i olika aktiviteter som tidigare var viktiga, varav hälsan succesivt försämras till följd av isoleringen. Viktigt att veta att evidensen i artiklarna är författarna själva som kommit fram till. SBU tar inte något ställningstagande. Passa på att ta del av SBU:s litteratursökning som genererade totalt 205 artikelsammanfattningar. Som vanligt är dessa rapporter en väldig god grund till att hitta fler artiklar om ni är intresserade av ämnet. Rapporten kan du ladda ner gratis på länken nedan. ________________________ https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbus-upplysningstjanst/test-av-kognitiva-funktioner-vid-bedomning-av-korkortslamplighet/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 12, 2019 Digitala hembesök Tänk om du kunde göra hembesök, utan att behöva åka hem till patienten. Hade du sett det som en för eller nackdel? I en artikel publicerad i BJOT har författarna tittat på möjligheten att kunna identifiera risker i hemmiljön och på så vis kunna undvika fall. Detta genom att göra digitala hembesök. Resultat kommer ifrån 14 artiklar som tittat på hur denna typ av teknik har använts av arbetsterapeuter. Evidensen från denna artikel kanske inte är den bästa. Men jag finner den intressant att diskutera, då detta rent tekniskt skulle kunna gå att genomföra hos dom flesta patienter redan i dagsläget (då räknar jag in alla patienter från spädbarn till äldre äldre). För er som känner att detta är en dum idé så oroa er inte. Resultatet från studien fann att i dagsläget överväger inte tekniken fysiska hembesök av en arbetsterapeut. Dock är det värt att veta att i t.ex. Norge används rehabilitering via videosamtal som intervention som visat god resultat bland patienter som har svårt att ta sig till en mottagning. Vidare kan det ju även finnas fördelar att kunna se patientens hem för att kunna planera eventuella åtgärder. Oavsett om du som arbetsterapeut jobbar inom slutenvård och planerar en hemgång. Jobbar inom hemsjukvård och behöver planera för interventioner i aktivitet. Eller om du jobbar inom arbetslivsinriktad rehabilitering och skulle behöva få en överblick av arbetsplatsen. I studien ser vi exempel på allt ifrån att se bilder, videosamtal eller appar för planering över patientens hemmiljö. Dom flesta av oss har nog hört en patient nämna något om sitt hem och vid besöket inser vi att vår uppfattning över miljön kanske inte alltid stämmer överens med patienten. Varav digitala hembesök skulle kunna vara en lösning. Vad tror du? Kan du se dig själv flyga en drönare över till en patients hus från ditt kontor för ett hembesök? Artikeln i sin helhet kommer ni åt gratis via länken nedan ________________________ https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0308022618786928 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 09, 2019 Bostadsanpassning och intygsskrivande Förra året fick vi ju en ny lag kring bostadsanpassning. I samband med ändringarna har en del förändringar skett. Varav ni på Boverket, som dom flesta av er vet, hittar det mesta som behovs utifrån själva lagen om bostadsanpassning. Idag vill jag istället tipsa om hemsidan Bostadscenter som drivs av HMC. Hemsidan är ett resultat från projektet ”Nationellt kunskapscenter för bostadsanpassning” som har sitt stöd från bla Arvsfonden. Om några av er var på mässan Hjultorget visades denna sida redan då. Målet med projektet är att ”höja kunskapsnivån hos dem som är i behov av bostadsanpassning, handläggare av bostadsanpassningsärenden och rehabiliteringspersonal. Varje person som har behov av bostadsanpassning ska kunna få den optimalt gjord.” På hemsidan hittar du allt från information till sökande, intygsskrivare och handläggare. Hur Boverkets process ser ut. Vad ett intyg ska innehålla, vilka skyldigheter du har som intygsskrivare, vilka krav det finns på utredning, bedömning och utformning. HMC erbjuder även utbildningar kring intyg för er som kan vara intresserade. Men även information så som Behovsguiden. En sida där du interaktivt kan klicka dig vidare i 5 olika steg utefter vilka behov patienten har och vilket resultat en anpassning ska ge. Här får du tips och idéer kring olika anpassning efter vad som behovs i boendet. 1. Vad är det jag vill kunna göra? (se bilden med pusselbitarna) 2. Vad är problemet? 3. Vad i miljön hindrar mig? 4. Vilken lösning skulle kunna passa mig? 5. Använd förslaget enligt behovsguiden. Vid behov börja om från steg 1 för nästa område Behovscenter är absolut värt ett besök om du jobbar mot bostadsanpassningar. Självklart kan du även klicka dig vidare till HMCs utbildning kring intygsskrivande. Lycka till med anpassningarna och intygen. Ha en fortsatt trevlig helg! ________________________ https://www.bostadscenter.se/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 06, 2019 Höftfraktur och rehabilitering Varje år drabbas i Sverige ca 18000 personer av en höftfraktur. Denna typ av fraktur leder tyvärr ofta till försämrad aktivitetsförmåga & därmed försämrad livskvalité. En avhandling som föll bort i början av sommaren men som jag finner är viktig för oss att ta del av är sjuksköterskan Berit Gesars avhandling ”The recovery process after a hip fracture of healthy patients, 65 years and older – perceptions, abilities, and strategies”. Hon har i sin avhandling tittat på tidigare friska personer som är 65 år & äldre som råkat ut för en höftfraktur & hur väl rehabiliteringen gått (för oss väldigt tvärvetenskapligt & bra). Det hon fann var att de patienter som hade tydliga mål, där delaktighet samt nära & kära var involverade var dom som återhämtade sig bäst. Även ens vilja & kämpaglöd var viktiga faktorer för en god rehabilitering. I & med den fysiska nedsättningen upplevde många patienter en psykisk påfrestning. Efter frakturen hade patienterna fått en minskad delaktighet, deltog i färre aktiviteter, umgicks inte med vänner & blev succesivt mer isolerade. Därför belyser Berit vikten av psykologiskt stöd & uppmuntran efter frakturen. Där vi behöver bli bättre på att sätta tydliga mål som involverar delaktighet. Efter att ha läst avhandlingen reflekterade jag över de patienter som jag träffat vid hembesök i samband med hemgång från sjukhuset. I många fall var det den klassiska toalettförhöjningen, strumppådragare & eventuell kildyna (beroende på kommun & län) som förskrevs. Detta samtidigt som en gick igenom olika moment som kunde förenkla olika ADL situationer. Men det psykologiska stödet, samt mål var något jag ofta missade. Ta er gärna tiden & läs avhandlingen & reflektera kring hur ni jobbar med höftfrakturer, eller andra frakturer som kan ge stora nedsättningar. Länk till avhandlingen hittar ni som vanligt nedan. Ha en bra dag! ________________________ https://bit.ly/2NLqYKi #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Mar 01, 2019 Att skriva journal Ett av de lagkrav som vi påverkas av är att skriva journal (SFS 2018:355, SOSFS 2005:27, HSLF 2017:23, HSLF-FS2016:40 & 2014:821). Som vanligt med lagar finns det alltid undantag, varav en del av oss inte för journal. Journalföring är ofta ett ämne för debatt. Varav lite diskussion kring vad som egentligen hör hemma i en journal eller inte känns lägligt här. Jag kommer inte gå in på själva syftet med journalen i sin helhet. Utan lyfta en del punkter som jag ofta diskuterar med medarbetare & andra kollegor. Observera att era medicinskt ansvariga & andra ledande funktioner kan ha andra åsikter än jag kring detta. Se detta som en diskussion. Undvik alltid namn i allra största mån. Planering. Vad är nästa steg i behandlingen? Det räcker med att beskriva grunden i din planerade åtgärd. Du behöver inte beskriva åtgärden i detalj eller vad som händer om åtgärd A eller B inte fungerar. Du ska inte skriva när nästa besök planeras in löpande text. Mål/måluppfyllelse. Beskriv vad patienten har för egna mål. Glöm inte att skriva om måluppfyllelse. Framförallt när ni avslutar en patient i samband med slutanteckningen. Ska du beställa ett hjälpmedel? Räcker med att beskriva vad för typ. Du behöver inte beskriva specifik information t.ex. alla tillbehör. Info om hjälpmedlet ska egentligen finnas i ett separat system. Men i samband med utprovning kan det vara bra att skriva om specifik inställning när det är viktigt. Viktigaste är att hjälpmedlet ska kunna spåras. Ärr patienten delaktig? Har hen fått muntlig & skriftlig information? Har hen fått några valmöjligheter? Vet patienten nästa steg i behandlingen? Vet patienten vem hens fasta vårdkontakt är? Om en patient av/ombokar ska detta inte stå i journal. Det bör finnas ett separat ställe där ni sköter er planering. Om dock viktig information för behandlingen inkommer i samband med samtalet ska detta in i journalen. Undvik dubbeldokumentation. Detta gäller även vid överrapporteringar. Kan du hänvisa till NPÖ eller på annat sätt undvika att två huvudmän skriver samma information? ________________________ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 24, 2019 Arbetsterapeutisk första hjälpare Idag kommer ett tips om ett område som jag inte läst speciellt mycket om den senaste tiden. Nämligen att jobba som arbetsterapeut i katastrofdrabbade områden. Igår, lördag, släppte WFOT sina nya guide för arbetsterapeutiska första hjälpare vid katastrof och trauma. Guiden är till för att inte bara stärka rollen som arbetsterapeuter och första hjälpare, men även hjälpa arbetsterapeuter att förbereda sig för fältarbetet och de upplevelser som en annars kan ta med sig hem. Att jobba i katastrofdrabbade områden kan vara påfrestande varav du i denna guide får många tips för hur du ska handskas med de olika situationer du kan komma att hamna i. Allt från hur du ska handskas med negativa tankar, kontrollera din andning och andra autonoma delar av nervsystemet vid påfrestande situationer eller hur du ska hantera olika psykologiska och mentala påfrestningar. Även om det inte är ett område som det talas mycket om behövs vi arbetsterapeuter i områden av kris. Oavsett om att det handlar om att se till att personer får rätt bedömning och rehabilitering vid nya skador, eller om det är att hjälpa personer med tidigare funktionsvariationer. Materialet går att ladda ner gratis på länken nedan. Jag länkar även en litteraturstudie som tittat på arbetsterapeuters roll i katastrofdrabbade områden om ni vill läsa mer om detta ämne. Detta då guiden från WFOT inte beskriver arbetsterapeutiska interventioner. Även denna artikel är fri att ladda ner. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://www.wfot.org/resources/wfot-guide-for-occupational-therapy-first-responders https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5612682/pdf/OTI2017-6474761.pdf #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 20, 2019 Ny hemsida: www.arbetsterapeuterna.se Som ni såg tidigare i veckan under Händelser har WFOT fått en ny hemsida. Men inte nog med detta. Idag har även Sveriges Arbetsterapeuter fått en ny hemsida. Efter att ha fått möjligheten att testa den nya hemsidan innan den blev publik måste jag säga att den nya är betydligt bättre den gamla. Hemsidan är responsiv vilket innebär att den nu fungerar lika bra oavsett om du sitter på en mobil, padda eller dator. Men för er som har en androidtelefon så får man ibland vara försiktig med ”tillbakaknappen” på mobilen och använda ”tillbaka” på hemsidan istället. Den nya hemsidan är dessutom lyfter även fram er som är medlemmar i Sveriges Arbetsterapeuter genom olika förmåner. Dessutom har nu alla kretsar en egen sida, som alla ser likadana ut. Även om mängden innehåll styrs av varje enskild krets. Allt detta som ett steg i att uppmana fler till att gå med i facket och lättare kunna kontakta ens krets vid behov. En till nyhet är att tidningen Arbetsterapeuten lyfts fram mer. Utvalda artiklar kommer bli mer sökbara. Så det blir enklare att hitta artiklar i gamla som nya utgåvor. För er som vill sprida tidningen underlättar även den nya sidan detta. Detta oavsett om du är medlem eller ej. Så passa på att gå in och kolla igenom den nya sidan. Som vanligt är adressen: www.arbetsterapeterna.se Ps. För er nyfikna kan jag även säga att senare i år (förhoppningsvis innan vår blir till sommar) kommer vi medlemmar att kunna logga in med mobil BankID. Varav det snart är slut på att hålla koll på fler koder och medlemsnummer :) ________________________ https://www.arbetsterapeuterna.se/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 17, 2019 Vad läser du? Den senaste tiden har jag på händelser lagt upp nyheter där arbetsterapeuter/arbetsterapi nämns i media. Detta som ett steg att sprida nyheterna utan att behöva göra större inlägg. Så fortsätt håll utkik på händelser för att se fler nyheter under veckorna. I veckan kom det senaste numret av Arbetsterapeuten. Varav jag började fundera på vilka fler tidskrifter som kan vara bra för oss arbetsterapeuter att hålla ett öga på. Alla tidskrifter är gratis, men kan ibland behöva att du registrerar ett konto för att komma åt allt material. För er som läser detta på bloggen får jag hänvisa er till Instagram där du kan se alla omslag på tidskrifterna (har du inte Instagram kan du följa länken nedan för att läsa alla inlägg direkt i din webbläsare utan konto). Tycker du att någon tidskrift saknas? Kommentera inlägget eller skicka ett meddelande så kan jag tipsa om fler tidskrifter under händelser. 1. Bulletin (WFOT) Släpps två gånger om året där du får en massa information om arbetsterapi & vad WFOT pysslar med. 2. Medtech Magazine. Kommer 4 nummer per år. Du får nyheter om medicintekniska produkter, mässor, utbildningar & intervjuer med olika leverantörer. 3. Arbetsterapeuten. Sveriges arbetsterapeuters egna tidskrift som kommer i 7 utgåvor per år. Här får du allt från information till medlemmar, omvärldsbevakning & historier om olika människor (inte bara arbetsterapeuter). 4. Vetenskap & Praxis. SBUs tidskrift där du får olika resultat från olika rapporter, information om olika projekt samt olika granskningar av hälso- & sjukvården samt socialtjänsten. 5. Omtanke - Tidningen för vård & omsorg. Här kan du läsa om nya lagar & regler, relevant vidareutbildning, ny yrkesutrustning som är inriktat mot socialtjänst men även hälso- & sjukvård. 6. Funkisliv. En tidning som lyfter funkisfrågor & människor som inte alltid får det utrymme de förtjänar i traditionell media. ________________________ https://www.instagram.com/arbetsterapisverige/ https://www.wfot.org/bulletin https://www.medtechmagazine.se/epages/archive.html https://www.arbetsterapeuterna.se/Tidskriften/ https://www.sbu.se/sv/publikationer/vetenskap-&-praxis/ https://www.ssil.se/tidningen https://issuu.com/search?q=funkisliv #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 11, 2019 Nationella riktlinjer för vård vid epilepsi Så här dagen till ära, Nationella epilepsidagen, släpper Socialstyrelsen slutversionen av nationella riktlinjer för vård vid epilepsi. En efterlängtad riktlinje då tidigare undersökningar sett att vården för personer med epilepsi har varit bristfällig och ojämlik. Detta trots att det är en av de vanligaste kroniska neurologiska sjukdomarna i Sverige, där ca 81 0000 personer är diagnostiserade med epilepsi. Riktlinjerna består av 47 rekommendationer som berör alla inom sjukvården från utredningar till återkommande uppföljningar. En av rekommendationerna är även att många personer med epilepsi ska ha tillgång till ett epilepsiteam där bland annat arbetsterapeuter ska ingå. Som vanligt kommer ni åt riktlinjerna på Socialstyrelsens hemsida där dom är gratis att ladda ner. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2019/2019-2-8/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 10, 2019 SKL: Lagar hämmar vårdens utveckling Oavsett var du som arbetsterapeut jobbar så styrs vi av olika lagar och förordningar. En del övergripande lagar så som HSL, SOL, LSS som lägger grunden för vård och omsorg. I nästa steg kommer mer specifika lagar t.ex. patientdatalagen & vårdgarantin som styr delar av hur vård & omsorg ska utföras. Sist kommer andra styrande dokument så som föreskrifter eller lokala riktlinjer på ens specifika område/arbetsplats (en väldigt förenklad beskrivning). I samband med digitaliseringen har ibland våra lagar ibland svårt att hänga med. Något som kan begränsa utvecklingen inom vården. När väl nya lagar kommer kan sedan debatterna bli oändliga, se bara på GDPR… I veckan hade Ekot ett inslag där SKL pratar om problematiken med rådande lagstiftning & den våg av digitalisering som pågår, i samband med att Sverige har som mål att vara bäst i världen på e-hälsa år 2025. Många regioner (& kommuner som inte nämns i inslaget) ser nu över sina journalsystem & vill kunna dela mer data mellan vårdgivare. Något som rådande lagstiftningen kan sätta käppar i hjulet för. Det är underbart svårt att i dagsläget få dela data mellan vårdgivare. För att inte tala om hur svårt det är när olika lagrum är involverade (SOU 2014:23). T.ex. att hemtjänsten egentligen inte får ta del av hemsjukvårdens anteckningar & vice versa. På vår arbetsplats ser jag nästan dagligen hur svårt det är att se till att all den information vi har om våra patienter & brukare (i avsaknaden på bättre ord från Socialstyrelsen) kommer till nytta för den enskilde i alla lägen. Självklart när samtycke finns för detta Det ska bli intressant att se SKLs fortsatta arbete i dessa frågor. För ska vi nå målet 2025 är det hög tid att sätta igång arbetet för en lagstiftning som ser till nyttan av digitalisering samtidigt som informationen hanteras på ett säkert viss där rätt personal bara har tillgång till den information hen behöver. ________________________ https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7147024 https://bit.ly/2E1ralh #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 06, 2019 Återhämtningsguiden - för dig som mår dåligt Då var det dags för ett nytt segment här på kontot. Framöver kommer jag att successivt ge lite tips om olika produkter och tjänster. Varav om har ni önskemål eller tips kring vad du vill läsa om är det bara att höra av sig. Först ut är den sprillans nya appen ”Återhämtningsguiden - för dig som mår dåligt” (den släpptes 190205). Målgruppen till appen är vem som helst som har det jobbigt av olika anledningar. Det kan t.ex. handla om psykiska sjukdomar och ohälsa, men också personer som går igenom en kris så som en skilsmässa. Sedan 2016 har NSPH Skåne som är ett arvsfondsprojekt arbetat fram två Återhämtningsguider; Återhämtningsguiden - för dig inom heldygnsvård och Återhämtningsguiden - för dig som mår dåligt. Återhämtningsguiden är skriftliga material (och nu även som app) som kan fungera som verktyg för den som mår psykiskt dåligt och är i behov av återhämtning. Den som i sin yrkesroll möter målgruppen kan använda materialen som ett stöd i arbetet. Återhämtningsguiden – för dig inom heldygnsvård är ett verktyg för den som är inlagd på en heldygnsvårdsavdelning och syftar till att skapa en förståelse för nuläget och en plan för såväl återhämtning, som tiden efter utskrivning. Det är Återhämtningsguiden - för dig som mår dåligt som nu lanseras som app, för att kunna nå en bredare målgrupp, och även göra det lätt för individer att ha med sig den. Materialet är till för den som har behov av återhämtning och kan används i flertalet verksamheter, så som öppenvård, primärvård, socialpsykiatri och företagshälsovården. Fördelen med appen är att informationen och materialet, som innehåller flertalet skrivövningar där personen själv får reflektera och skriva ner viktiga saker kring sitt mående och svåra situationer, blir mer lättillgänglig. Appen är helt kostnadsfri och går att ladda ner på App Store och Google Play. Självklart finns material kostnadsfritt på länkarna nedan. Se även NSPH Skånes Facebook för aktuell information. ________________________ https://www.facebook.com/nsphskane.se http://www.aterhamtningsguiden.se/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Feb 01, 2019 Rörelsehinder och övervikt - en ond cirkel Dags för ännu en avhandling. Denna gång för oss arbetsterapeuter 4 st tvärvetenskapliga studier som tydligt visar på att vi måste bli bättre på att prata om eventuella problem övervikt och fetma kan ge för personer med rörelsehinder. Avhandlingen står Marianne Holmgren för, som disputerade inom vårdvetenskap med inriktning handikappvetenskap. Den 20 november gick hon upp med avhandlingen:” It's time to talk about mobility disability and overweight. Quality of life and need of preventive measures from the perspective of people with mobility disability and public health nurses.” Som jag skrev innan är avhandlingen för oss tvärvetenskaplig men berör många områden som även vi borde hålla ett öga på. I sina studier har Marianne undersökt om övervikt hos personer med rörelsehinder påverkar dessa personers livskvalité och delaktighet. Avhandlingen beskriver att personer med rörelsehinder ofta hamnar i en ond cirkel. På grund av deras funktionsvariationer uppstår svårigheter inte bara på grund av mindre fysisk aktivitet utan även sämre ekonomiska förutsättningar. Svårigheterna leder till sämre upplevd hälsa, smärta, psykisk ohälsa, sömnsvårigheter, minskad delaktighet och tillgänglighet för att nämna några exempel ur studierna. Deltagarna berättade även att personal på vårdcentraler sällan pratar om problem med övervikt och fetma. Om samtalet lyftes under ett besök upplevde deltagarna att det inte blev förstådda eller att personalen på vårdcentralen saknade kompetens om deltagarnas rörelsehinder. Som vanligt består avhandlingen av 4 olika studier med kvantitativ eller kvalitativ metod. Ta gärna en titt på avhandlingen i länken nedan. Som vanligt finns en massa bra artiklar och referenser som ni kan använda. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ http://portal.research.lu.se/portal/files/53596354/Marianne_H_KAPPAN_inkl._omslag.pdf #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 29, 2019 Lär dig syntolka Här kommer ett litet tips på kompetensutveckling till dig som vill lära sig mer om syntolkning. Utbildningen ger dig grundläggande kunskaper och råd för att höja livskvalitén för personer med synnedsättning. Det är Göteborgs Stad i samarbete med Synskadades Riksförbund som tagit fram denna webbutbildning som riktar sig till handledare, ledsagare, anhöriga, vänner och bekanta till personer med synnedsättning. Oavsett om du möter personer med lite nedsatt syn eller personer som bara kan se konturer ger dig utbildningen en bra grund att förstå hur du kan förklara och beskriva din omgivning. Du får enkla tips på hur du ska syntolka. I vilken ordning du ska beskriva det du ser och hur du kan undvika att lägga in dina värderingar i syntolkningen. Utbildningen tar ca 20 minuter att genomföra och består av 8 st filmer. Efter utbildningen får du svara på några frågor. Klarar du provet får du självklart ett diplom. Kapitel 1 handlar om praktisk syntolkning med 6 st olika teman om t.ex. att syntolka på teater och bio, toaletten och restaurangen. Kapitel 2 har 2st teman och handlar om vad som är viktigt vid ledsagning. Så klart är utbildningen gratis. Allt du behöver göra är att surfa in på länken nedan och börja din utbildning. Filmerna finns även tillgängliga på Youtube via Göteborgs Stad, om du vill använda dom i separat syfte. I skrivande stund har 75 personer klarat provet. Blir du nästa? ________________________ https://lardigsyntolka.goteborg.se/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 27, 2019 Lets stay in touch - Fjärrkommunikation för personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter Dags för ännu en avhandling. Denna gång var det Margret Buchholz, specialistarbetsterapeut som i förra veckan disputerade. Hennes avhandling handlar om fjärrkommunikation för personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter och heter: Let’s stay in touch! Remote communication for people with communicative and cognitive disabilities. Vad är då fjärrkommunikation? All kommunikation som du gör via mobil, platta eller dator i form av sms, e-post, videosamtal, sociala medier och andra typer av meddelandetjänster är fjärrkommunikation. Något som är en förutsättning för delaktighet i dagens samhälle. Det används för social gemenskap och för att boka in olika slags av aktiviteter. Vi förväntas ha tillgång till internet och telefon, surfplatta eller dator för att kunna utföra viktiga aktiviteter som att kontakta hyresvärden, hälso- & sjukvården, försäkringskassa eller kontakta support för olika tjänster. Personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter som har svårt att uttrycka sig i tal och skrift kan ha stora begränsningar i tillgången till fjärrkommunikation. Margrets avhandling har som syfte att utforska och beskriva fjärrkommunikation för personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter. Avhandlingen fokuserar på fjärrkommunikation i relation till självbestämmande och delaktighet samt undersöker personernas egna erfarenheter, förskrivares och stödpersoners erfarenheter. Avhandlingen beskriver hur tillgång till fungerande fjärrkommunikation är viktigt för att ha kontroll över sitt eget liv, självbestämmande och delaktighet. Den beskriver också hur det behövs ökad tillgång till fungerande teknik, kunskap och stöd för att personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter ska kunna fjärrkommunicera som de själva önskar. Margrets avhandling är väldigt aktuell och belyser vikten av tillgänglighet och delaktighet i vår allt mer digitala värld. Så tar er gärna tiden och läs den eller diskutera den på kontoret. Länken till avhandlingen hittar du självklart nedan. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/57718 http://hdl.handle.net/2077/57718 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 22, 2019 Vardagslivspodden - Nytt år, nya möjligheter Som en del av er känner igen delade undertecknad utmärkelsen Sveriges Arbetsterapeuters Inspiratörsutmärkelse tillsammans med @Vardagslivspodden med Jossan och Tessan under Fullmäktige i november 2018. Förhoppningsvis läste ni även om utmärkelsen i Tidskriften Arbetsterapeuten (och självklart om fullmäktige) där Vardagslivspodden och jag blev intervjuade. En av frågorna i intervjun var om jag skulle få va med i ett poddavsnitt framöver. Ja, som ni kanske förstår så är den dagen kommen. Idag släppte Vardagslivspodden sitt senaste avsnitt där jag blir intervjuad. Jag tycker att ni borde surfa in på länken nedan eller gå till ---> @vardagslivspodden där en klickbar länk ligger i deras bio och lyssna på avsnittet. På deras Insta hittar ni även länk till deras intervju i P4 från här om veckan som ni också borde kolla närmare på. Så här beskriver Jossan och Tessan sin podd: ”De två arbetsterapeuterna Jossan och Tessan lyfter de allt för sällan omtalade ämnet arbetsterapi ur ett vardagsperspektiv. Veckans hjälpmedel, vardagstips och veckans fråga är bland annat återkommande segment i denna unika podd. Här diskuteras vardagen ur ett arbetsterapeutisk perspektiv där allvar blandas med humor.” Ha en fortsatt bra dag! ________________________ www.vardagsliv.podbean.com #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist #vardagslivspodden #vardagslivsmedjossanochtessan Jan 20, 2019 Arbetsterapeutiska interventioner vid Parkinsons sjukdom I Sverige lever ca 20 000 personer med sjukdomen Parkinsons. En kronisk neurodegenerativ sjukdom innebär att nervceller som tillverkar signalsubstansen dopamin långsamt förtvinar & leder till ökade funktionshinder. Parkinsons delas ofta upp i tre faser: tidiga fasen, fluktuationsfasen & komplikationsfasen. De olika faserna innebär olika behandlingsformer & interventioner för att behandla symtomen. Vanliga symtom är: rörelsehämning, muskelstelhet, skakningar, nedsatt balans, smärta, domningar, nedsatta exekutiva funktioner. Men sjukdomen innebär också en del psykiska symtom så som: koncentrationssvårigheter, språkfattigdom, ökad stresskänslighet & känslomässig avtrubbning. Arbetsterapeuter har en roll vid utredningen för diagnossättningen. Det är även viktigt med en arbetsterapeutisk utredning efter diagnos. Beroende på vilken sjukdomsfas patienten befinner sig har vi arbetsterapeuter olika interventioner. Viktigt är att vi arbetsterapeuter kommer in tidigt i sjukdomsförloppet för att patienter ska kunna bibehålla sin livskvalité, självständighet & fortsätta känna en delaktighet i det dagliga livet. Vanliga arbetsterapeutiska interventioner kan vara: fallpreventiva åtgärder, stödja egenvård, träning av handfunktion, förflyttning-, gång- & koordinationsträning, träning i aktivitet, stresshantering, utprovning av olika hjälpmedel, intyg för eller anpassning av hem- eller arbetsmiljö, trycksårsprevention, information till patient eller närstående m.m. Nedan finner ni länkar till en systematisk översikt kring arbetsterapeutiska interventioner samt två PDF filer med olika riktlinjer för arbetsterapeutisk rehabilitering vid Parkinsons. ________________________ https://plus.rjl.se/infopage.jsf?nodeId=31387&childId=19714 https://www.parkinsons.org.uk/sites/default/files/2017-12/otparkinsons_bestpractiseguidelines.pdf https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4413458/pdf/39.pdf http://www.parkinsonnet.info/media/14820461/ot_guidelines_final-npf__3_.pdf #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #vadgörenarbetsterapeut #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 17, 2019 Rehabilitering vid MS Cochrane släppte i måndags en översikt som handlar om rehabilitering för personer med MS, Rehabilitation for people with multiple sclerosis: an overview of Cochrane Reviews. Helt enkelt en översikt av tidigare systematiska översikter från Cochrane översikter (sammanlagt 15 Cochrane översikter, vilket innebär totalt 168 studier). Frågan som denna översikt ställer sig är om personer med MS som deltar i olika rehabilitering program ser förbättringar inom bland annat eventuella funktionshinder, förbättring av fysisk aktivitet och livskvalité? Som vanligt jämförs denna grupp med personer som får andra typer av interventioner eller placebo. Man tittade även på insatser från specifika yrkesroller samt interprofessionell rehabilitering. En del av åtgärderna som är inkluderade i översikten är: fysisk aktivitet, arbetsterapeutiska och arbetslivsinriktade interventioner, kognitiva interventioner, kost och diet, behandling för spasticitet samt information med mera. Tyvärr fick arbetsterapi låga poäng för sina behandlingar i dom inkluderade studierna. Men detta förklaras mycket till felaktigheter i respektive studies metoder, vilket direkt drar ner betyget för hela studien. Således får interventionerna en sämre trovärdighet. Som vanligt är dessa översikter väldigt stora. Men ofta en väldigt bra källa till artiklar och referenser. För er som vill läsa mer. Nedan finner ni två länkar varav den första är hela översikten i PDF. Den är egentligen inte gratis. Men länken är till Cochrane så passa på att ladda ner översikten så länge länken fungerar. Ha en bra dag! ________________________ https://www.cochranelibrary.com/cdsr/doi/10.1002/14651858.CD012732/media/CDSR/CD012732/CD012732.pdf https://www.cochranelibrary.com/cdsr/doi/10.1002/14651858.CD012732.pub2/full #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 13, 2019 LSS utredningen. Sammanfattning av slutbetänkandet Det har varit svårt att missa att slutbetänkandet för LSS utredningen (Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen (SOU 2018:88)) nu är inlämnad. Hej Olika har gjort en sammanfattning av vad utredningen innebär. En del av sammanfattningen ser ni i bilderna ovan. Självklart hittar ni hela sammanfattningen på länken nedan. Vad är nästa steg för utredningen nu då? Jo bland annat ska de förslag som tagits fram i utredningen gå ut på remiss till berörda myndigheter, organisationer och kommuner. Självklart kan även du som privatperson lämna åsikter på remissen. Beroende på svaren kan förslagen från utredningen läggas ner eller leda till olika propositioner. Utredningen ger själva förslag att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2022. Mitt tips här är att följa bland annat vårt fackförbund samt SACO och funktionhinderrörelsens olika debattartiklar och remissvar framöver för att hålla dig ajour i frågan. Ha en bra dag! ________________________ https://hejaolika.se/artikel/detta-vill-lss-utredningen/ https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2019/01/sou-201888/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 11, 2019 Vårdgaranti ny lag 2019 Då kör vi en uppföljning på inlägget från 16/10. Från & med årsskiftet har revideringen av lagen om vårdgaranti börjat gälla. Lagen gäller verksamheter på primärvårdsnivå & betyder i sin korthet att den som söker vård för ett nytt, oväntat eller försämrat/förändrat tidigare känt hälsoproblem har rätt till en medicinsk bedömning inom 3 dagar av legitimerad personal (läkare, sjuksköterska, sjukgymnast/fysioterapeut, arbetsterapeut eller psykolog, samt även kurator). Den tidigare lagtexten garanterade bara läkarkontakt. Detta som ett steg för att förbättra vården i de ca 42 miljoner årliga besök som sker till primärvården vård. Genom förändringen ska bedömningen & vården effektivare kunna ges efter patientens behov. Av de drygt 27 miljoner årliga primärvårdsbesök som har varit till andra professionsgrupper än läkare har arbetsterapeuter & fysioterapeuter stått för ca en tredjedel av besöken I Propositionen till lagändringen (2017/18:83) står det: ”Den enskilde ska få en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- & sjukvårdspersonal inom primärvården. Den görs av någon med tillräcklig kompetens för att bedöma patientens tillstånd & behov av hälso- & sjukvård. Det medicinska yrkesansvaret innebär att var & en som arbetar inom vården har ett ansvar för sina egna bedömningar, beslut & åtgärder inom yrkesutövningen. Avgörandet om vem som bör utföra den medicinska bedömningen bör i första hand bero på patientens aktuella behov. Detta gäller även på vilket sätt bedömningen ska göras & kommuniceras”. I sin helhet är den nationella vårdgarantin uppbyggd i 4 delar. 1. Första kontakten med vården. 2 första läkarbesöket. 3 specialistbesök. 4 behandling initierad av specialist. På Instagram hittar ni fler bilder med bland annat materialet ifrån SKL. Länk till materialet & en del artiklar hittar ni som vanligt här nedanför. Hur har ni märkt av några förändringar i era verksamheter? Kommentera gärna nedan. Ha en fortsatt bra dag! ________________________ https://bit.ly/2SOEjDt https://bit.ly/2M3013O https://bit.ly/2H6OmlU https://bit.ly/2VKPkYc #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Jan 06, 2019 Bättre arbetsmiljö för arbetsterapeuter Hej och välkomna till första inlägget 2019! Under sista delen av 2018 skrevs några debattartiklar om arbetsterapeuters arbetsmiljö. Artiklarna bygger på en studie av Lunds universitet & Sveriges Arbetsterapeuter. Medlemmar i facket har tidigare fått mail kring denna undersökning, där resultatet ligger under ”min sida” på Sveriges Arbetsterapeuter hemsida. Där kan ni även se resultaten utifrån er krets. Mycket kan ni själva läsa vidare i de länkade artiklarna. Första länken är även en länk till P4 Västerbotten som tidigare i veckan diskuterade vår arbetsmiljö tillsammans med Brita Winsa, hälso- & sjukvårdsdirektör i region Västerbotten & Kristina Hultman, Förste vice ordförande Sveriges Arbetsterapeuter. Intervjun börjar runt 33.50 in i programmet. Men här kommer även några siffror studien som gäller över hela riket (per krets hittar ni som sagt under ”min sida”): Visar tecken på lättare stressymptom: 40,1% Visar tecken på måttligt stressymptom 17,5% Upplever att man inte & knappt hinner med arbetsuppgifter 62,2% Uttalat Utmattningssyndromenligt socialstyrelsens kriterier 21% Har övervägt att söka ny tjänst det senaste året 58% Hur kan vi förbättra dessa siffror? En del förslag från debattartiklarna lyder: Arbetsgivare ska erbjuda en rimlig arbetsbelastning & möjlighet till reflektion & återhämtning på arbetstid. Tid & resurser avsätts för kompetensutveckling samt att planer tas fram för hur karriärvägar ska utvecklas. Lönespridningen ökar samt att arbetsgivare tar fram konkreta långsiktiga planer för hur kvinnodominerade akademiska grupper i hälso- & sjukvården ska få kraftigt höjda generella lönenivåer. Chefer har ett rimligt antal underställda samt mandat & förutsättningar att skapa en god organisatorisk & social arbetsmiljö. ________________________ https://t.sr.se/2SGlWk2 https://bit.ly/2CRPNAe https://bit.ly/2Tw6Qh3 https://bit.ly/2SANuHt https://bit.ly/2F9g3sv Dec 20, 2018 Fri utbildning i digital kompetens Då var jag tillbaka efter ett litet kort uppehåll. Det har hänt en hel del saker sedan förra veckans inlägg. Så jag kommer lägga upp några nya inlägg här under jul & nyår. Håll utkik vettja. Under detta år har jag haft några inlägg om hur vi arbetsterapeuter behöver hålla oss ajour kring digitalisering & digital kompetens. Senast var om digitala hjälpmedel & innan det ett inlägg kring forskning om tillgång till internet & hur det används bland ungdomar & unga vuxna med lindrig & måttlig intellektuell funktionsnedsättning. En del av oss kommer i kontakt med människor som har svårigheter att ta del av den digitala utvecklingen och vår digitala vardag. Oavsett om det handlar om att betala räkningar via nätet, använda mobilt bank id vid signering eller att anpassa sin mobil/platta efter behov. Därför kommer här ett tips om hemsidan Digitala Jag. Hemsidan är framtagen av Google akademin & arbetsförmedlingen. Syftet med ”digitalajag.se” är att alla ska känna sig trygga i den digitala vardagen. Google & AF hoppas kunna sänka trösklarna genom att erbjuda en gratis utbildningsplattform med korta innehållsdelar som berör våra vanligaste digitala tjänster inom ämnena Säkerhet & Integritet, Kommunicera online & Söka jobb. Varje ämne har olika teman, som ni kan se i bilderna ovan (exemplet är från temat Digitala hjälpmedel), & varje tema har olika innehållsdelar. Efter varje avslutad utbildning får man ett intyg. Jag kommer själv att sprida denna hemsida i våra organisationer som ett frivilligt sätt att möjliggöra ökad kompetensen bland våra medarbetare kring digitaliseringen. Har ni tips på liknande sidor? Eller har du exempel på vart vi som arbetsterapeuter skulle kunna använda denna sida? Kommentera gärna nedan. Ha en fin dag! ________________________ www.digitalajag.se #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Dec 6, 2018 Tips på konton att följa Hej alla! Ni har blivit en rätt så stor skara som följer detta konto, varav jag märker att intresse verkligen finns hos er. Fler och fler delar inlägg, kommenterar och gillar det som läggs upp. Då intresset för kunskap om arbetsterapi verkligen växer så vill jag således tipsa om andra konton som också berör arbetsterapi på ett eller annat vis. Har försökt tipsa om konton som berör lite olika områden. Både på svenska och engelska. Har ni fler tips på bra konton är det bara att ni hör av er så försöker jag framöver att länka även dessa. Glöm inte heller att bli medlem på här på @theothub som är ett internationellt community för oss arbetsterapeuter. Där hittar ni allt från nyheter, bloggar, poddar, forskning samt forum som bara berör arbetsterapi. Självklart är medlemskapet gratis! Ni har ju hittat hit om du läser detta. Så bli medlem som sagt :) Kontona är taggade i bilderna ovan så ni enkelt kan ta er vidare. För er som läser detta på nätet så finner ni länkarna nedan till dessa konton. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ https://www.instagram.com/amoccupationaltherapy/ https://www.instagram.com/theothub/ https://www.instagram.com/vardagslivpodden/ https://www.instagram.com/arbetsterapeuterna/ https://www.instagram.com/readysetot/ https://www.instagram.com/allietheot/ https://www.instagram.com/arbetsterapeuter/ https://www.instagram.com/anpassaskolan/ #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Dec 2, 2018 Digitala hjälpmedel - för unga och äldre Till er som firar advent så vill jag önska er en trevlig sådan. Men annars hoppar vi direkt på tåget kring digitala hjälpmedel. Idag tänkte jag tipsa om två olika nyheter. En kring hur digitala hjälpmedel kan stärka läsutvecklingen, samt en nyhet kring digitala terapidjur. Först ut kan vi läsa om Thomas Nordströms avhandling som belyser möjligheten att stärka alla elevers läsutveckling. Detta genom ”systematiska bedömningar eller kartläggningar av läsfärdigheter och på betydelsen av att använda ny digital teknik för att främja alla elevers rätt till lärande utifrån ett inkluderande förhållningssätt”. Genom resultaten kan man bättre individanpassa undervisningen. Nyhet nummer 2 handlar om interaktiva terapidjur som företaget Caminio Care har tagit in i sitt sortiment. Enligt tillverkarna kan digitala terapidjur användas för att ”bidra till att motverka oönskade symptom av demenssjukdom så som oro, apati, sömnsvårigheter och ångest. Samtidigt kan djuren öka ett personligt engagemang och ge positiv stimulans”. Samtidigt som det inte krävs lika mycket skötsel och kostnad som med ”riktiga” husdjur. Likande produkter har funnits på den svenska marknaden i flera år redan i form av Musikdockan som kan användas på demensboenden. Vad säger ni. Skulle ni vilja ha ”riktiga” eller digitala terapidjur i era verksamheter? Ha en fortsatt bra helg! ________________________ https://www.forskning.se/2018/11/29/digitala-hjalpmedel-starker-lasutvecklingen/ https://www.medtechmagazine.se/article/view/634369/digitala_terapidjur_till_demensvarden #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Nov 27, 2018 Arbetsterapi i media Här kommer ett lite kortare inlägg en tisdag som denna. Vill lite snabbt tipsa om fyra nyheter som dykt upp den senaste tiden. En insändare, en prisutdelning och två avhandlingar. Alla nyheter handlar om oss arbetsterapeuter. Det är bara att ni klickar er vidare på länkarna nedan för att komma till nyheterna. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ Nyhet 1: http://www.ostrasmaland.se/article/arbetsterapeuter-far-vardagen-att-funka/?fbclid=IwAR0E0wCC4CDvkkDa-4Cp2JljsFckO3LRD1_CYEfA8dhfE5hN8Wml75KWOds Nyhet 2: https://www.skolporten.se/forskning/intervju/manga-faktorer-styr-elevers-kansla-av-delaktighet/ Nyhet 3: http://news.cision.com/se/sodra-alvsborgs-sjukhus/r/angela-bangsbo-disputerar-med-forskning-om-integrerad-vard-for-skora-aldre,c2681632 Nyhet 4: https://www.med.lu.se/intramed/styrning_organisation/nyhetsbrev_fraan_fakulteten_institutionerna/nyhetsbrev_ihv/haelsovetenskaper_interna_nyheter_info/nydanande_och_innovativ_forskning_faar_pris #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Nov 25, 2018 Article: Access to and use of the Internet among adolescents and young adults with intellectual disabilities Vi avslutar denna vecka med lite mer forskning från LiU. Denna gång skriven av en arbetsterapeut som en första artikel ur ett doktorandsprojekt. Artikeln i fråga är “Access to and use of the Internet among adolescents and young adults with intellectual disabilities in everyday settings”. Studien bygger på en kvalitativ metod där 15 ungdomar & unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning observerades i vardagliga miljöer för att sedan delta i uppföljande intervjuer med foton. Syftet med studien var att utforska & beskriva tillgång till internet & hur det används bland ungdomar & unga vuxna med lindrig & måttlig intellektuell funktionsnedsättning. För att ge studien lite perspektiv så har 98% av svenska hushåll tillgång till internet varav 9 av 10 minst en smarttelefon hemma. Trots detta har vi ca 500.000 svenskar som inte använder internet dagligen (Källa: Svenskarna & Internet). Vi har ett digitalt utanförskap i Sverige där vi arbetsterapeuter framöver kommer allt mer behöver titta även på delaktigheten i digitala miljöer. Tillbaka till studien. Resultatet visar att tillgång till enheter för att koppla upp sig mot internet fanns, t.o.m. till flera enheter än deltagarna använde sig av. Studien visar att det fanns utmaningar i att använda internet, men deltagarna använde sig av ett flertal strategier såsom att reducera antalet enheter & använda sig av färre, personliga enheter för att delta i internet-aktiviteter. Väldigt få deltagare hade anpassade enheter eller särskilt anpassade program installerade på sina enheter, varav närstående ibland fick hjälpa till för att skapa möjligheter till användande. Övriga strategier som användes för att hantera en digital miljö & ta del i internet-aktiviteter var huvudsakligen att ta stöd av andra, använda bilder & textbaserat stöd t.ex. förskrivna lappar, men också ljud & röst-styrda system. Vill ni läsa mer? Följ då länken nedan så kommer ni åt den I fulltext. Ha en bra söndag! ________________________ https://www.tandfonline.com/doi/full/10.3109/13668250.2018.1518898 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Nov 12, 2018 Autism & ADHD vid Downs syndrom Välkommen till en ny vecka! Idag vill jag tipsa om broschyren ”Autism och ADHD vid Downs syndrom” som är framtagen av Svenska downsföreningen tillsammans med Arvsfonden. Broschyren bygger på en forskningsstudie vid Akademiska barnsjukhuset och Habiliteringen i Uppsala. Tyvärr har neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar tidigare inte alltid uppmärksammats hos barn med Downs syndrom. Ofta har symtomen tolkats som en följd av barnets intellektuella funktionsnedsättning, varav symtomen (den neuropsykiatrisk funktionsnedsättningen) inte behandlats. I broschyren kan vi bland annat läsa att det rekommenderas att insatser och stöd sätts in redan vid misstanke av autism eller ADHD. Detta för att lägga en bra grund för ett fortsatt lärande och för att kunna minska problemskapande och självdestruktiva beteenden. Som stöd för detta kommer habiliteringen att kunna ge råd, stöd och behandling till patienten och dess närstående (in träder arbetsterapeuten). Vi kan bidra med allt från AKK, anpassning av förskola, skola eller fritids, öka delaktigheten och därmed bryta eventuell isolering. Broschyren är informativ och finns även som lättläst. Så passa på att läs mer i broschyren. Tyvärr är denna problematik återkommande. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har en sämre hälsa och har en lägre förväntad medellivslängd. Det är upp till oss att fortsätta sprida kunskap och bidra till en bättre hälsa för alla i vårt samhälle. Ha en fortsatt bra vecka! ________________________ http://www.mynewsdesk.com/se/svenska_downforeningen/news/ny-broschyr-om-autism-och-adhd-vid-downs-syndrom-330842 #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltheraphist #funkis #downssyndrom #adhd #autism

By Dr. Sakshi Tickoo (BOTh) and Dr. Kathryn Ellis (OTD)

Falls and Frailty response service - An Advanced Specialist Occupational Therapist from Royal Berkshire Hospital (UK), working with a Specialist Practitioner from South Central Ambulance Service, combining their skills. The criteria We see patients who have fallen in their own homes, who are over 65 and are frail. The service aims to avoid admissions for patients who would usually be admitted to the Royal Berkshire Hospital. The service is currently available 7am - 7pm, on Saturday, Sunday and Monday. We would be dispatched from either 111 calls or 999 calls, to patients fitting the above criteria. The assessment The specialist practitioner will review the patient from a medical perspective and perhaps liaise with the patient's GP, if required. On the van, we have specialist equipment to assist with moving and handling and to lift the patient from the floor. The occupational therapist will then gather information and complete an initial assessment. They will complete further functional assessments within the patient’s home. In addition to this, the occupational therapist can prescribe equipment, either from the van or order it to the patient’s property. The team will also carry out a falls risk assessment, to reduce risk of further falls. This assessment involves: taking lying and standing blood pressure reviewing existing medical conditions and medications (sometimes discussing with GP) reviewing trip hazards in the environment a mobility review looking at footwear The team has access to a variety of different services within Berkshire, specifically looking at admission avoidance. This consists of community hospital admission avoidance beds, rapid response services and other support services. If the patient does need to be admitted, completed assessments will be handed over to the Frailty Practitioner or Occupational Therapist in Royal Berkshire Hospital Emergency Department, to reduce the patient’s length of stay. Case Study (No actual names or personal details used). 'Christine' pressed her pendent alarm, which alerted the emergency services that she had fallen within the last hour. She had attempted to stand up several times, but was unsuccessful. She therefore pressed this alarm, which was used to contact the emergency services. Christine was identified as a patient who would benefit from Falls and Frailty response team input. Her daughter arrived at the scene - as the pendent alarm service contacted her as next of kin. However, she was unsuccessful in assisting Christine off the floor. Christine had fallen on her way to the bathroom, from the lounge. The Specialist Practitioner did a medical review, to establish if Christine had an injury or was unwell. Christine stated she was not in pain and reported that she had slipped in her bathroom, as she was rushing to the toilet. A lifting cushion (Mangar Elk) was used to lift the patient off the floor. Christine and her daughter were able to give further information on how she usually functions. Christine usually mobilises with her stick and has no further support at home, other than friends and family that come to see her. Further functional assessments of Christine’s mobility and transfers were completed, alongside further assessment from the specialist practitioner. Christine was then given falls advice (such a removing the rug that she slipped on) and given written falls guidance. During the assessment, Christine and her daughter reported that she had been struggling with her washing and dressing recently, as she was being treated for a chest infection. A referral was completed to the rapid response team, who were able to come out and assess that day. Christine’s daughter stated that she will also try and visit daily, to support with Christine’s evening meal. Christine was able to remain at home, without having to be admitted to hospital. The Specialist Practitioner’s paperwork was then sent to Christine’s GP, to alert them of today’s events and interventions.

By Bai-Ou He, Occupational Therapist Practising in London, UK (Band 6) Occupational therapists (OTs) have a key role on neurosurgery wards. Neurosurgery covers operations on the central nervous system (brain and spinal cord) and the peripheral nervous system, which can involve any area of the body. More specifically, OTs support with neurological assessments, rehabilitation and hospital discharges. The wards are fast-paced and there is a lot of multidisciplinary team (MDT) working involved. Working on a neurosurgery ward has particularly increased my knowledge of anatomy, medications and cognitive assessment skills... My typical morning includes around 10 ‘snoozes’ and some frantically put together porridge! I leave early to attend the 8am morning meeting with the MDT. The meeting includes: doctors, nurses, bed managers and therapists. We go through each patient on the ward and update on their medical status. New patients awaiting surgery will also be discussed and brain scans shown. The main role for therapists at this meeting is to identify if patients are safe for therapy intervention or if they are on certain restrictions. For example, some patients will be placed on bed rest to reduce chances of vasospasms and further bleeding in the brain, or they may have specific spinal precautions post-spinal surgery. In addition, I update the team on which patients are safe for discharge home from a functional perspective and those who are likely to need further rehabilitation. At 9am, the ward therapy team meet for a handover and allocation of patients. We sit and prioritise patients and arrange joint sessions with the physiotherapists (US: physical therapists). Those who are likely to be discharged sooner are prioritised, as the ward needs beds for the many patients waiting for their surgery. First, I see a young man in his thirties. He has had neurosurgery to debulk a brain tumour. It is day 1 post-operation, so I am keen to review his function. I complete a full neuro assessment. I start with seeing how he is feeling and some orientation questions, in order to get a sense of his mood and cognition. I then assess his range, strength and balance. I want to ensure that, since surgery, he doesn’t have any new onset of limb weakness and that he is still able to coordinate movement smoothly. I also review his sensation, identifying any new changes to touch, any onset of pain and if his vision is the same. I observe his function whilst he gets out of bed and walks to bathroom to use the toilet. He presents with no physical or cognitive deficits since surgery. However, through our discussion, he appears more anxious about the next stages of treatment and his employment. He and his family are aware of his tumour and are keen to find more support services. I provide him with an information pack, which signposts the local and national charity support they are entitled to. I also inform the medical team regarding his concerns about treatment. Next, I meet with the physiotherapist and we review a woman in her sixties, who has had a large subarachnoid haemorrhage. Since her brain bleed she has presented with low awareness and arousal. From yesterday’s assessment, the rehabilitation assistant has brought us the appropriate tilt-in-space chair. We hoist her into the chair to review her seating; it is hoped that the seated position will also increase her alertness and reduce her muscles from deconditioning from lying in bed. I then complete a standardised low-level cognitive assessment, which can help track any functional changes. This will be done over a period of days, as per guidelines. We ensure her mobility chart is updated to ‘full hoist’ and nurses are aware of her positioning needs. Subsequently, we ask the rehabilitation assistant to complete some passive range on her limbs to reduce contractures. It is agreed that we should arrange a family session for the coming week to optimise therapy. Patients tend to respond better with familiar voices, objects and smells. It would also be good to arrange a joint session with her speech and language therapist (US: speech-language pathologist), to identify if there are any ways we can support her communication. I telephone her family to arrange the joint session and provide an update of her current function. The family have lots of questions, so we decide a meeting with the wider team would also be useful. We want to ensure the family’s well-being is addressed; it will be a challenging time and we want them to be included in decision making. At 12:15pm there is a ward 'huddle.' Since things can change quickly, we update the nurse in charge on who we have assessed safe for discharge and any concerns we have. I then document the patients I’ve seen from the morning and make any appropriate referrals. Lunch is at 1pm and we all head to the therapy staff room for some time away from the ward. After lunch I check in with my Band 5 OT (UK - qualifying grade), to see how they are managing with their caseload. I ask if there is anyone she would like me to see with her. The therapy team encourage us to support one another and are big advocates of joint sessions. I find it's a great way to bounce ideas off each other and share knowledge. I also have a quick check of emails and any continued professional development (CPD) tasks that need to be done. I will then see a few more patients in the afternoon, including a fifty-year-old man, who had a fall leading to a subdural haematoma. The neurosurgeons completed a craniotomy to remove the blood. He has been presenting on the ward with confusion and reduced short term memory. I take him to the kitchen and ask him complete a hot drink task to assess his cognition. He struggles to recall where the coffee is and what the order was. He then leaves the tap running. Once the coffee is made, he is unable to orientate back to his bedside independently. More worryingly, he is unaware of any deficits. I noted that he lives alone and has limited social support. With all factors considered, it is assessed that he would benefit from in-patient rehabilitation, with focus on complex cognitive rehabilitation. He is recommended for further OT interventions, to help him identify strategies to build and manage his short term memory deficits and to gain more insight into his current function. I spend some time calling his local rehabilitation units to check he is a suitable candidate. Once this is confirmed, I complete the appropriate referral form. It is useful to note that this OT role includes a lot of interaction with external services, such as community neuro therapy teams and social services, in order to identify the best pathway for a person. Before I finish the session, I update the ward on his risk factors, due to his reduced cognition. I inform the nurses that he benefits from supervision and verbal prompts for his daily activity tasks, such as showering and going to the toilet. Today I finish at 4pm. So in the last hour I spend time making plans for the next day, replying to emails (that I probably should have done earlier) and ensuring all my documentation has been completed. It has been a busy day, but it is always interesting and manageable, thanks to my hardworking and superb NHS colleagues!

This paper was presented at the 2nd National Conference for Occupational Therapists working in Diverse Settings, at the University of Brighton, UK (6th September 2017).

Research by Charity Bass, Lydia Hensel, Mark McMullan and Chia-Wei Fan AdventHealth University Master’s Program of Occupational Therapy

A Revitalizing and Non-Traditional Level II Occupational Therapy Master’s Fieldwork Placement, for a Veteran COTA during COVID-19

Thirty-four years ago, I was a new therapist, struggling through my first fieldwork experience. I used Connect-4* with a stroke survivor, for much longer than I should have. Why? Because I had watched my supervisor use it with this patient and I had no clue what else I might do. Over the following weeks I began to better understand how the activity supported his improvement in motor control, sequencing, planning and problem solving. Years later, as an associate professor teaching occupational therapy coursework, my students would frequently ask “What should I do for someone who has a diagnosis of X?” My reply became “The diagnosis is not all that important. Ask yourself what your patient cannot do and why. Then, to get started, pick an activity - ANY activity - that promotes the return of those missing components, be they cognitive or motor.” Occupational therapists working in rehabilitation settings are challenged to assist clients in maximizing the return of motor control in the affected limb. We encourage our practitioners to use activities which are purposeful as well as meaningful to our patients. The importance of purposeful vs non-purposeful activities are supported by the AOTA (AOTA, 2020). However, I frequently find it challenging to come up with novel activities, which both serve my goal of improving upper extremity movement, as well as being appealing to my clients. Be honest with me here, how long can you continue to practice buttoning a shirt? My Interest in Kendo/Iaido Some fifty odd years ago, while on R&R in Vietnam, I encountered a Japanese martial art, Kendo (the 'way of the sword'), which I have maintained an interest in pursuing. Early Japanese swordsman developed it as a safer way to train students or maintain their own skills. Kendo practitioners use split bamboo swords, along with helmets and body armour to reduce the risk of injury (The All Japan Kendo Foundation). In January 2020, I was recovering from my own surgery and decided to enrol at a local Dojo that offered Kendo instruction as part of my recovery. I quickly came to understand why Japanese children commonly start to participate in Kendo around the age of 7. I might be a healthy 72 year old, but I am still 72 years old and it soon became apparent that I no longer had the stamina or respiratory reserves to compete! As luck would have it, my Sensei ('teacher') also includes a martial art form, Iaido, in our Kendo instruction. Whereas Kendo requires quick movements and great stamina, Iaido stresses slower, precise motion. Kendo also involves sparring against a partner, while Iaido is generally practiced solo. I found the movement sequences of Iaido challenging but somehow calming. Literature suggests as many as 700,000 Americans will experience a cerebrovascular accident (CVA) in a given year, with nearly 500,000 survivors experiencing some level of remaining disability. (Kwon et al, 2004). For many of these survivors, a loss of upper extremity control will persist (Kyung et al, 2014). This loss leads to reduced participation and/or independence in activities of daily living (ADLs and IADLs), with a concurrent reduction in quality of life and loss of self-esteem (Misook et al, 2016; Hillis, 2014). Iaido as a Therapeutic Technique Iaido is a martial art that emphasizes the ability to smoothly draw a sword from its scabbard ('Saya'). Students of this martial art use a non-sharpened metal or wooden sword ('bokken'). As I practiced my lessons and observed other students, I began to realize that Iaido required many of the motion patterns that were difficult for my patients. My Dojo kindly provided me with a lightweight bokken, to use in our occupational therapy clinic. To-date we have used this with three patients. The initial individual had good standing balance, as well as the ability to perform many upper extremity motions, both in isolation as well as in mass. She was near the end of her treatment cycle and agreed to try this activity in an effort to 'fine tune' her abilities to perform bilateral activities. With a therapist guarding her balance, she followed movements I demonstrated for her. A second patient demonstrated good isolated motion, but had much difficulty with mass patterns. He initially was unable to perform reciprocal pronation/supination while holding the bokken. He stated he enjoyed the activity and would practice this sequence at home using a dowel or ruler prior to his next treatment session. On his follow-up session he was able to perform full pronation, with approximately 80° supination multiple times. He no longer had to grasp and release the sword with his affected hand as he supinated. He has continued to use the bokken during therapy sessions and is now working on increasing shoulder flexion while in supine. He was, with assistance, successfully able to use his affected arm to 'draw' the sheath from the sword during his last session. A third patient is working on increasing grip strength. He works with exercise putty at home, but had some knowledge of this martial art and was enthusiastic about increasing the amount of time he can hold the sword. His ultimate goal is to develop grip strength to decrease the incidence of 'drops' at home. One additional benefit of using Iaido is that the motion sequences can easily be done in sitting; neither the 2nd or 3rd patients are able to safely stand without contact guard at this time. We do not teach Iaido I should make it clear at this point that I am NOT attempting to teach my patients how to become Iaido practitioners. I am but a student myself, still struggling greatly with the required motions, balance and coordination. In introducing the activity, I mention the term Iaido briefly, but I do not attempt to teach full sequences, nor do I teach the purpose of any of the sequences (attack, defend, etc). No treatment session is devoted completely to Iaido and it is used only when an ADL/IADL deficit can be addressed by one or more of the motions required by Iaido practice. A variety of activities I firmly believe that we need to use a wide range of activities when working with clients... Often, the more novel and interesting the activity, the better chance that patients will be compliant and increase the time spent in self practice. I might work with a patient whose grip is weak, but who wants to work towards being able to hold a cup in their affected hand. We might start with an empty plastic cup, moving towards a styrofoam cup (carrying without crushing), to cups with increasing dry weight, to cups with increasing amounts of liquid - and finally a walk to the cafeteria and return to the clinic with that cup full of liquid (which they can then drink). I can increase the challenge level, by asking a client to talk to me as we walk, as this multi-tasking will engage other parts of the brain. Patients working on fine motor control are sometimes challenged to keep time to music they enjoy. We start with unilateral and bilateral wrist motions. If they are able, we progress to individual digits. If they do well with this and are interested, I might move on to teach them rudiments, drawn from my days as a drummer in a dance band. For fun, I often attempt to teach them some of the names of the patterns, such as flamadiddle, paradiddle** and ratamaque. The terms can be as challenging to pronounce as the motions are to perform; we frequently end up having a good laugh together! Other patients learn how to play Solitaire, without a computer. This is a common activity for those needing to address deficits in lateral pinch, upper extremity motions (particularly of the forearm), as well as the ability to plan, problem solve and recognize errors. Each activity is introduced by 'attaching' it to an important ADL or IADL task, that the patient finds challenging or impossible. After treatment sessions using these novel activities, we engage in discussions about whether a client feels the novel activity is helping them achieve greater independence in the targeted ADL task. Patients will, on occasion, ask that we return to task-specific behaviors and that wish will always be granted. I want my patients, however, to understand that 'living' provides an infinite number of ways they can enhance their own recovery, if they will challenge themselves to use the affected limb at home, as well as in the clinic. Unique terms ** Paradiddles are one of 26 sequences of drumbeats (called rudiments) drummers are often required to learn. The paradiddle is made up of alternating beats R L RR or L R LL. * Connect 4 is a strategy game, played by two players, with each attempting to get 4 of their tokens in a row: vertically, horizontally or diagonally. With appreciation to Karate International of Raleigh, North Carolina for the use of their logo. Sources cited American Occupational Therapy Association (in press). Occupational therapy practice framework: Domain and process (4th ed.). American Journal of Occupational Therapy, 74 (Supplement 2). Advance online publication. Hillis, A and Tippett, D (2014, November 11). Stroke Recovery: Surprising Influences and Residual Consequences. Retrieved September 30 2020 from: https://doi.org/10.1155/2014/378263. Kyung et al (2014). Correlation between the activities of daily living of stroke patients in a community setting and their quality of life. Retrieved September 30 2020 from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3976015/ Misook et al (2016). Effects of Self-Esteem, Optimism and Perceived Control on Depressive Symptoms in Stroke Survivor-Spouse Dyads. Retrieved September 30 2020 from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4526460/pdf/nihms-640858.pdf Kwon et al (2004). Disability Measures in Stroke: Relationship Among the Barthel Index, the Functional Independence Measure, and the Modified Rankin Scale. Retrieved September 30 2020 from: https://www.ahajournals.org/doi/pdf/10.1161/01.STR.0000119385.56094.32 The All Japan Kendo Foundation (n.d.). Retrieved from: https://www.kendo.or.jp/en/knowledge/kendo-origin/

An eating disorder is defined by abnormal eating habits, which negatively affect a person's physical and mental health. These mainly include: Anorexia nervosa, Bulimia nervosa, binge eating disorders, Pica, Rumination disorder and Avoidant/restrictive food intake disorder (AFRID).

Author: Ryan Osal, MS, OTR/L, CEAS, CHC

As clinicians we are trained to be client-centred in our approach. Meaning the clients’ goals, values and interests are the driving force behind the interventions we provide. This obviously requires clinicians to listen and clients to open up and disclose their struggles with us. In my journey, I have met many mental health professions from all different disciplines. However, the one thing that makes me feel safe in opening up to you is whether I feel I know and trust you. As a patient we are too often expected to quickly share our life story with you, our history of abuse, past suicide attempts and self-harm. All which many of us are ashamed to disclose and to someone we have just met. If this process is done in an insensitive and matter of fact way, it can leave us feeling even more vulnerable and alone. So how can we help our clients feel safe and open up? The professionals who have had the greatest impact on me have been those I have got to know myself. Who have shared a little piece of their life with me and made me feel that I am a person and not another ‘patient’ on their list. The best memories I have of my admissions are the times when I have been able to listen to my nurse’s story and laugh together as we shared why he/she wanted to become a nurse, what their interests are, their pets, and about their culture. In sharing a small piece of your life with me, it’s like a visible connection is formed from my soul to yours and I can see that you, just like me, are a person. A person who cares to spend their time with me and not for the sake of ticking some mental checklist off in your mind. I hate seeking help from people when I am admitted to hospital. I find it really unhelpful when someone I barely know says ‘I am your nurse this afternoon, if you need anything come get me’. Those are the times I feel so alone and isolated in hospital. I have learnt that the clinicians that don't feel afraid to share with me and don't think I’m ‘dangerous’ are the one’s I will seek out for help. As patients we often feel like we are on a conveyer belt. Each day are new faces, new people we must open up to and disclose our inner most thoughts, which all starts again the next day. It wasn’t until I became a patient that I realised how strange it is for me to be in the opposite role no longer asking the questions but giving the answers to a stranger. As clinicians we should feel privileged to partner with people who are in the depths of despair. As a client I want to partner with you. But this requires trust and a mutual understanding of each other, which often starts with you. I encourage you to not be afraid of sharing a small part of yourself with your clients. In doing so, you treatment and advice is going to be more accepted, understood and appreciated. Think about what you feel comfortable talking to your patients about e.g. pets, holidays, children, culture, your studies, your mistakes in life and importantly what made your work in mental health. It will make a huge difference to your clients and perhaps your own work satisfaction. Thanks for reading! To get the latest information please see: www.facebook.com/OTforBPD

A couple of weeks ago I attended a networking meeting run by a local university. As part of the event, a few of the lecturers did a presentation on various occupational therapy models. It was an interesting feeling 'going back' to uni, and having a refresher course on things that had been hammered into me while I was there! I felt pretty confident that what was being talked about had become an automatic part of my practice. I left the presentation feeling pretty sure that what I had learnt years ago at uni was still being applied in my day to day practice. Then I met one of the lecturers and got chatting with her about the struggle to find appropriate placements for her students, as a fair few private occupational therapists are not focusing on occupation, rather they are too deficient focused and are using non evidence based therapies. After hearing all her concerns, I suddenly felt that maybe I wasn't applying occupational therapy principles as well as I thought I was. I was guilty of doing some of the things she had issue with! I know that the 'ideal' isn't always completely relevant or particularly applicable for real life. In the workplace, you come across situations that uni simply can't prepare you for. You develop your own style and repertoire of knowledge and skills. Sometimes all you have is your clinical judgement to make decisions, because everyone is an individual, and no one size fits all. But the core concepts that you are taught, that makes your profession what it is, they don't change. Sure there might be advances, new research, new ways of doing something. You might trial something that hasn't yet been validated by research or studies. But at the end of the day, teachers still teach, engineers still engineer, and occupational therapists focus on occupation. I was confronted with the challenging thought of "Am I even doing this right?" My colleague and I walked away from the meeting discussing our practice, and analysed if what we were doing was goal oriented, strengths based and  occupationally focused. We decided it was, yet I continued to go over and over everything I have ever done, said or wrote. And then I begun wondering, why was I struggling so much to understand what was 'right' in my own profession? After much reflection, I think that it's because occupational therapy has been diluted. That sounds really harsh, but as I started talking to and reading blogs from therapists, students, educators and parents I realised I wasn’t the first to come to this conclusion. Why do I think our profession has been diluted? I think in part it’s because occupational therapists can work in such different ways, and across vastly different settings. We often work in multi- or trans-disciplinary teams, so the lines between our profession and others can be blurred. If you go to a job search website, you'll see adverts for a Physiotherapist/Exercise Physiologist/Occupational Therapist as if we are interchangeable or one and the same. I have met occupational therapists who vehemently advocate for completely different therapies, often contradicting one another. There is no wonder that parents, families or individuals are confused about what constitutes occupational therapy, when as a profession we can struggle to agree. Leaving university, I felt are so sure of what occupational therapy is. We were taught to focus on occupation, to use it as a therapeutic tool, as a means to an ends. We were taught to advocate for and find meaning and purpose and to use a "top down" approach. But out in the workplace, it can be really hard to hold onto this. It can be easy to start looking at personal impairments rather than overall functioning. We get asked to help a child self regulate, or hold a pencil correctly, or to have better attention. It's our job to dig deeper, to find out the "why". Why does a child need to self regulate? What is the end goal? Self regulation itself isn't a goal, but self regulating in order to engage in a meaningful and purposeful activity is. It's easy to slip into the habit of focusing on trying to address individual differences rather than focusing on making changes to the environment and occupation. When listening to the models being presented, I thought to myself "I do that. I think that". But when I talked to someone who really did do and think those things, I realised I use a watered down version. That sometimes I did try to 'fix' the hand strength of a child in order for them to hand write, using an activity that had no meaning or relevance to the individual. That I have focused on improving an individuals attention, instead of focusing on adapting the environment and activities given to support what they can do. That I have used strategies because I had been told or shown them, and not necessarily looked into the research (which was sometimes very weak or non existent) behind it. Does this make me a terrible therapist? I don't think so. I think it makes me a therapist that might not be as good as I could be, but I don't think it makes me a "bad" one. I do set meaningful goals, I do look at the environment, I modify, grade and adapt tasks. I might slip into bottom up thinking from time to time, but I've also been told (on more than one occasion) that I always see the best in those I work with (and that maybe sometimes I should be a little more "realistic"... I refuse to accept that one!). I have to acknowledge that it is hard to be up to date on research for everything I do, and that I often need to use my clinical judgement and previous experiences to guide me. Research is limited, and a study may not have included the clientele I work with, or it may have been a small sample size. Sometimes I do have to focus on the individual, and work on their individual needs, but this should not be at the expense of meaningful and purposeful activities. An activity might be fun, but that doesn't necessarily make it meaningful. I think it comes down to having pride in our profession, and refusing to be cheapened by pseudoscience or quackery. We must hold ourselves accountable, at every moment and during every decision. I don't want ever want to be asked "why did you do that?" And have my answer be "to fix blah blah blah". Instead, my answer should be “in order for this individual to engage in an occupation that is meaningful and purposeful to them”. Last year, I had an OT colleague say to me "I think occupational therapy is just common sense". To me, this is as bad as occupational therapists spruiking advice that has no evidence behind it, or being deficient focused. We should not hold ourselves to such a low standard. If what you are doing is “just common sense”, then you're probably not doing it right. It's easy to look at a situation the same way as everyone else. As occupational therapists, we are trained to look at things differently. Sometimes simple is best, but if your answer is always "just common sense", then you aren't applying your skills effectively. It's easy to fall into bad habits, to do what others do without thought. It’s easy to be sucked in by convincing people who sound like they know what they are talking about. What's not so easy is being consistently vigilant that what you are doing is true to your profession. That what you are doing is evidence based. I think there is a reason we don’t have mountains of research in occupational therapy; we’d generally prefer to work with someone than analyse statistics. But we must hold ourselves and each other accountable. We need to be critical of therapies that put our profession at risk of a poor reputation through encouraging poor or lazy practice. We need to be able to define what sets our profession apart from others. I'm committed to making my practice better every single day. Who's with me? Originally posted on Rocket OT, as 'Standing on My Soapbox: A Paediatric OT's Ramble.

In January of 2021, I resigned my position as a staff occupational therapist, after 35 years in the field. It has been, to say the least, an incredibly rich, as well as challenging, journey. Although I looked forward to retirement, it has been hard to 'hang up my goniometer.' If truth be known, I'm still working as much on-call as when I was full time. To the best of my knowledge, I had never retired before, so retirement provided an opportunity for reflection, along with questions related to "What the heck do I do now?" I’m going to leave the future in the future for the moment. What I would like to do here is to give the reader a chance to laugh at some of my experiences, contemplate others and, hopefully, acquire a few more tools for life as an occupational therapist. The stories that follow are roughly in chronological order, from fieldwork to present. 1) Over Before it Even Started (almost!) My first patient while I was a student was a 30-something gentleman, who had crashed his ATV (all terrain vehicle) while out on a ride in the woods. Although he was in a coma there were almost no marks on his body, except for a pencil lead-sized wound just over one of his eyes. He had been tossed into a bush and a small branch had entered his brain just over that eye. I was asked to perform passive range of motion twice-daily until he 'woke up'. Sadly he never did; after his passing, a family member asked me if my therapy could have caused his death. I knew it had not, but the question was devastating. I seriously considered ending my occupational therapy career at that point. His attendant pulled me aside and said, "I know what you are thinking - and stop! You absolutely know that nothing you did caused this." Deep down I knew that, but I needed to hear it from another professional to regain my composure. Losing a patient can and will be devastating for your mental health. It will happen, but take comfort in the realization that you treat your clients with love and respect. 2) Learning from practice (Level 5 therapist?) My second Fieldwork took place at a psychiatric institution in the state of Rhode Island. One of the funnier memories from that experience was working with a young man who wanted to make something nice for his girlfriend. This site, at that time, operated under the Allen Cognitive Model. In the 80s, the model had essentially six levels; the sub levels that now exist were added at a later time. My patient scored at Level 5 in terms of his abilities. People operating at Level 5 had minimal cognitive impairments, but often did not consider the consequence of their actions. My patient decided he wanted to make a ceramic vase and I went over the instructions with him. The final instruction was that, when the timer rang, he was to pour the slip (mud) out of the mould. This was actually a Level 6 activity, but I was convinced that the evaluation was in error as he was verbally operating at such a high level. He assured me that he understood the directions and I moved on to work with a second patient. I kept him in eyesight, so I could monitor his behavior and noted that, when the timer rang, he dutifully poured the mud out… onto the floor. He had done exactly what I asked him to do, as I did not tell him to pour it back into the container. Prior to becoming an occupational therapist, I had earned a Master's degree in counseling. One of the courses we took required us to demonstrate competency in administering a number of cognitive evaluations. When I first encountered the Allen Cognitive Test I was extremely skeptical of its ability to diagnose cognitive function. From this incident, I developed a deeper respect for some of the assessment tools found in occupational therapy. The patient had significant skills in communication. What I neglected to consider was that verbal skills did not necessarily correlate with the ability to recognize potential errors in behavior. The entire experience was a lesson in humility... Perchance it was I who was operating at Level 5 that day? 3) Nurses My first physical disabilities position was at a medium sized hospital in Maine. Most days I found myself on the eleven bed rehabilitation unit. The nurses there were absolutely great and two memories about the compassion they displayed stand out. One day they brought in a survivor of a terrible automobile accident, an eleven year old boy. The family had been towing a new boat back to Maine when a strong crosswind caused the father to lose control. This child was the only survivor; he had lost his entire family in the crash. Certainly he had terrible physical injuries, but his emotional trauma was even greater. The nurses could have simply placed him in a wheelchair to move him down to the shower room each day. Instead, I think they sensed that what he needed most was emotional support, as each morning I would see one of them gather him in her arms and carry him to the showers. Another patient was a terminally ill woman with a large astrocytoma. Since the day she arrived on the unit she was deeply confused, which led to a tremendous amount of agitation. She had spat on, sworn at, scratched and just generally made her nurses lives difficult for weeks. Yet, on the day she was to be moved to the hospice, every one of the nurses she had abused stopped at her gurney to hug her, kiss her forehead and wish her well. Their compassion greatly calmed her. They also had a great sense of humor. On my last day at this unit I was talking with the charge nurse, when we heard a crash and call for help from the shower room. As she sped off she touched me on the shoulder and said, "We probably need help, come with me." We entered the shower room to see a transport chair on its side in one of the stalls. The next thing I heard was the door being slammed shut, as the curtains in each stall slid back to reveal more nurses armed with hand-held shower heads. They proceeded to use them on me, while my 'friend' the charge nurse made sure I couldn’t escape. Everybody got soaked but it was one of the funnier times I ever experienced as an occupational therapist. It was a hilarious way for them to send me off after two years on their unit. In the years that I taught, I would always tell my students that I never wanted to hear any of them complain about those who chose nursing as a profession. [Nurses] are truly the 'grunts in the trenches of a medical battlefield'. They deserve all the respect and assistance that we can possibly give them. 4) The Unholy Alliance: Physical and Occupational Therapy Patient: I've finally figured out the difference between Physical [Physiotherapy] and Occupational therapy! Us: Oh, what? Patient: Well, PT stands for physical torture and OT means occasional torture. Close enough! During my college years and early on in my occupational therapy journey, physical and occupational therapy battled constantly over 'turf'. Thankfully, I believe that those battles are pretty much a thing of history. An OT and PT team is a powerful entity. In evaluations, much of what we collect is identical; joint evaluations allow the patient to provide demographic information only once. Joint treatments can be just as effective when conducted by a team. In this situation, two sets of eyes really are preferable to one. Unfortunately, in the US, Medicare disallows payment for joint PT/OT interventions. Yet if you can work together, your patient will benefit greatly. 5) 'Common Threads' All too often we see our patients as 'the grouch in room 9', or one of a myriad of evaluations and treatments we need to do to get through the day. All this before we can even begin our documentation. I love working in hospitals, but some days we are overwhelmed by high caseloads and increasing demands. A 'common thread' is something that a therapist and patient share. It could be an experience, hobby or interest; virtually anything that allows a patient and therapist to connect 'outside' the medical setting. This point of mutuality allows both parties to begin to develop a relationship based on trust and respect; I might argue that it is the origin of the therapeutic relationship. As a veteran, very often the common thread has its origin in the shared military experience. When you first enter a patient's room, it is wise to remember that two evaluations are occurring simultaneously. Just as the therapist is evaluating the patient's cognitive and physical abilities, so the patient is evaluating the therapist. The patient is assessing whether the therapist appears competent and whether we have something to offer, in terms of their recovery. In addition, the patient is evaluating the therapist's demeanour, deciding whether they even want to work with us. Prior to starting a new evaluation on a 70+ male years ago, one of his caregivers told me, "Oh, he is the laziest man you’ll ever meet, he does nothing for himself." I introduced myself to the patient and explained what my role was in his recovery. When I asked him what he might like to do, he replied that he needed to use the bathroom. Afterward he gruffly told me he couldn’t perform his own hygiene (all of this was stated in rather more blunt terminology!) Needless to say, my initial impression of this man was not great. In the days to come he would always be too tired, uninterested or just irritable. I began to put him late on my daily schedule, knowing that he would refuse therapy. One day I entered his room to find him asleep (as usual) with a newspaper across his chest. It was opened to an article about a controversy, centered around the possible reclamation of two aircraft that had collided and crashed into a large lake in Maine, during WWII. The aircraft had been flown by Canadian student pilots and their remains were still in the wrecks. The Canadian government viewed the aircraft as gravesites and was against them being disturbed. As I looked at the article, my patient awakened and I asked him for his view of the debate. He replied, "I flew one of those during the war." My immediate thought was that he couldn’t fly his butt to the bathroom and back, so how could he have flown one of those. I said to him, "You flew an F4U?" I really didn’t believe him and thought I could test him, by referring to the official designation of this plane. His eyes widened and he replied, "You know about the Corsair?" In the days that followed, I would always begin by asking him about his experiences in that plane. After a short history lesson he would look at me and say, "What do you want me to do today Bill?" His entire demeanour and willingness to work with his therapists changed. In the end I came to know that this was a man who did fly in WWII and who turned down an offer from his commander to attend law school free of charge, at war’s end. He did attend college, earning degrees in dentistry and theology. His post-war years were spent flying bush planes into remote parts of South America, bringing dentistry and religion to those he met. A mutual love/interest in aviation was our common thread. But the experience also taught me a valuable lesson: don’t write people off just because they are difficult. I used to tell this story to my students, along with the point that this patient had called me a 'gentleman' on our last day. I tried to make it clear to my students that, if I had not kept searching for some common ground, I would never have learned his story - and he would have gone to a nursing facility, instead of his assisted living residence. 6) Ahh I’m sorry, but can you repeat your question? Standing in front of a class of students, who have chosen to major in occupational therapy, is simultaneously thrilling, terrifying, rewarding and frustrating. If you ever have a chance, even as a guest lecturer, please take advantage of it. Students are hungry for clinical anecdotes, both as a way to understand the why of what they are required to learn, as well as how the learning will be used in treatment. The fact that many instructors have left the clinic to teach is one of my pet peeves. We need to be teaching content that is relative to what the student will encounter in her/his own professional life. I frequently compare students to chrome mannequins. If there is no framework to attach new learning to, it simply slides off. As a professor, my job was not only to be professionally competent in my skills, but to have developed a method to assist my students incorporate new learning into the frameworks they already have. It is challenging, at times frustrating, but so incredibly rewarding, when you see the light of understanding in their eyes. Oh the title for this section? After years in the military, riding motorcycles and heavy use of power tools, my hearing gradually began to fail. It got to the point where any question posed by a student had to be repeated at least three times. If you approached me during a test, asking for a clarification of a question, whispering… there was NO chance I would understand. When I finally got my hearing aids, I turned to my class one morning and said, "If you talk behind my back now, I WILL hear you." We all got a big laugh out of that. 7) The Missing Switch He had survived something like six strokes. Although physically able to ambulate, dress, bathe etc., he could not. I would ask him if he wanted to get dressed, to which he would reply "Yes", but then he would sit there. The patient could even describe in detail what we were asking him to do. At one point we began to think he was just flat obstinate. One day, a nurse walked by and asked him if he was cold without his shirt. He replied yes, at which point she held one out for him. He immediately took it and put it on. We began to realize that he could perform tasks spontaneously but not to command. He just couldn’t find that 'switch'. Sadly, he was never able to go home, as the family could not understand our explanation of his behavior. I went to treat him in his nursing home one day; walking down the hall I could hear someone saying "Help me, somebody help me" in a muffled voice. I walked into his room to find him in his bathroom. He was standing at the toilet, pulling toilet paper off the roll, but couldn’t figure out how to stop. The toilet bowl had the prettiest stack of white tissue in it, resembling a giant ice cream cone. When I handed him his toothpaste, he grabbed it and exclaimed, “Oh thank you." Essentially, our strategy was to stay one step ahead of what we wanted him to do. Initially, the physical therapist involved in this case and I spent a considerable amount of time trying to understand why our patient could not follow requests. The patient was, at all times, friendly and eager to work with us, so assuming he was being obstinate did not seem likely. His behavior did not suggest either ideational or ideomotor apraxia. He understood the 'idea' of objects and tasks. He could perform 'motor' behavior spontaneously but often, as in the anecdote above, could not start or cease a behavior once initiated. These issues were not solely related to ADLs. As he and I walked to the bathroom one day, he spied the open doors of the wardrobe in his room. What do you do with an open door? Walk through it! Very shortly he had 'folded' his tall frame into the wardrobe. I got in with him and he laughed and said, "Bill we have to get out of here." I replied, "Yup, I'm working on it." My best guess was that the transient ischaemic attacks (TIAs) had damaged a portion of the brain responsible for initiating or stopping behavior. 8) “Well son, I’m 93 and no man has ever seen me naked” Another rehabilitation hospital, this one in Portland, Maine. My patient was a 93 year-old woman, never married, who had just come through bilateral hip replacements (WHY would you do them both at once!) I went to meet her the day before and explained what we would be doing the next morning. I told her that I understood that she might be uncomfortable working with a man and asked her to think it over. I would try to find one of the women therapists to work with her, but that we were short handed. The next morning I entered her room and re-introduced myself. "Have you had a chance to think about bathing and dressing?" "Yes" she replied. “I’m 93 and no man has ever seen me without my clothes. Then I got to thinking; I’m 93, what the heck do I care?" she said, with a smile and a laugh. She did have to give up wearing her traditional garters, but she did go home! 9) North Carolina days Bilateral shoulder pain in a 92 year-old female... Me: "Ma’am, is there anything you do during the day that seems to aggravate your shoulders?” She: "Well, when I’m out there chopping wood it bothers them." Me: "You still chop wood?" She: "Well, somebody's got to do it. My daughter works and the kids are all in school." Me: "Ma’am, how much wood do you chop?" She: (Looking at me incredulously) "I chops till it’s done." Me: (To daughter out in waiting room) "Does your mom still chop wood?" Daughter: "Oh yeah, we can’t keep her out of the woodpile!" The patient and I agreed that she would count the number of pieces she split each day for a week. We averaged the number and I asked her if she might just chop half that number each day. She agreed and consequently the pain went away. Discharge ensues. A Lifetime Together She had fallen and incurred a fracture to the distal radius of her left forearm. The fracture heals well and motion begins to return. But she is absolutely one of the saddest people I’ve ever met. She related that her husband had recently died; that she had spent every evening in the hospital with her husband of 50 plus years. One morning, she awoke to find he had passed away during the night. He was on his side with his face pressed against the rails of his hospital bed. She could not shake the guilt that she had slept through his final minutes and he had died in such an uncomfortable position. In her grief and guilt this lady had completely withdrawn from any contact with friends - and life in general. In the weeks that had passed since her occupational therapy treatments had started, she had spoken often on how they had met, grown up together and eventually married. They had literally spent a lifetime in each other’s company. The treatment prior to her final one I asked her to consider another possibility. Perhaps he had known that he would die that night and wanted his last memory to be that of the fifteen year old girl he had married decades ago. So he rolled onto his side, getting as close to her as was possible and gazed at her in those final minutes. She didn’t say anything, just donned her coat and left. A week later she entered the clinic one last time. "Bill, I don’t know that what you described is what happened. But I’ve decided that it might be and that I need to go on living my life. I’m going out with my girlfriends tonight and for the first time in months, I’m looking forward to it." 10) …and in the end When I arrived at this final chapter I found myself completely stumped. No anecdotes to relay to you, nothing stood out from these last seven years. I finally began to realize that maybe I’ve come to a point where I can appreciate all my patients, not just the special cases. Every patient has a story, if you will just listen. Therapy is a 'dance' between two people. Just as in a dance, sometimes you lead; but, to be effective, you need to be willing and able to step back and let your patient 'lead.' The patients, who I have been honored to work with over these decades, have enriched my life as much as I may have helped them understand how to heal their bodies and minds. In closing, I would like to leave you with the words of Michael Weisskopf, a Time Magazine Senior Editor, who was severely wounded while on assignment in Iraq. Weisskopf saw an object fly into the back of a truck in which he was riding. The object was a hand grenade and as he attempted to throw it out it exploded, taking off part of his right arm. "For me, occupational therapy was a land of potential, a place to stop grieving and learn how to compensate for my injury, with technology and ingenuity. It was my bridge to a normal life." Reference Weisskopf, M. (2006) Blood Brothers: Among the Soldiers of Ward. 57.

Occupational balance is a core concept underlying the practice of occupational therapy. Whilst occupational balance cannot be defined in a ‘blanket statement to fit all’, occupational therapists generally consider that engaging in a balance of activities, within the broad functional areas of self-care (including rest), productivity and leisure, is fundamental to well-being, happiness and health. Achieving a sense of occupational balance is a dynamic process; it is not a state of being, or something you seek to achieve one day and that’s that. It differs for each person, depending on their roles, responsibilities, routines and habits, plus their own subjective perceptions of quality of life and well-being. All of these are of course ever-changing. My favourite definition is from Catherine Backman (2004, pg. 208), who proposes that occupational balance is: “a relative state, recognisable by a happy or pleasant integration of life activities and demands” This definition acknowledges that exploring this concept is a personal affair, requiring constant review. During these strange times, we are noticing the impact that isolation and lockdown, as a result of COVID-19, are having on people’s ability to achieve a sense of occupational balance; particularly if they are also struggling with pre-existing or new mental health symptoms, recovering from physical injury, or living with a long-term disability, where occupational balance was perhaps already compromised. Many people have needed to focus their time on changing how they work, getting to grips with video conferencing and the like, missing being with their work mates, or perhaps getting used to not being able to work at all. For key-workers on the front line, or people with relatives unwell, times are beyond tough and a whole plethora of emotions are being navigated. Others are needing to juggle their different roles and responsibilities, for example suddenly needing to home school their children, at the same time as working from home. This change in people’s usual roles, responsibilities and routines will undoubtedly limit their capacity to engage in necessary and meaningful self-care and leisure/social activities. Indeed, some leisure and social activities, that many previously enjoyed and valued, are currently not possible or accessible. Not everybody has the ability or means to use the internet and social media to stay connected with those around them - and, for most people, virtual contact does not compare to being physically around people. This is putting some at high risk of being deprived of occupations that are crucial to their mental and physical well-being. However, as a positive, we are also noticing a trend in people using this time to reflect on their balance of occupations, perhaps comparing how their life was before the crisis and how it is now, finding some things to learn from. People around me (including myself), plus people in my wider (social) network, have been voicing some positives about spending more time at home, below are a few examples: It has helped them connect more deeply with their loved ones Has enabled them to engage in meaningful activities that they perhaps did not make time for before, for example reading, playing games and creating art Has given them time to get those jobs done around the house that they have been putting off for ages Has reduced the stress of being stuck in traffic or waiting at train stations I have observed that people are using this time to think about what they would like their lives to look like when this global crisis passes i.e. ensuring that they continue making time for activities they enjoy. It also appears that people are practising gratitude a lot more at present; reflecting on what they do have and can do, plus acknowledging the contribution of those close to them and the amazing statutory/private services available to help, which can only be a good thing, right? To start exploring what occupational balance means to you, you could ask yourself some or all of the following questions: What activities are the most important to you and why? This may be your career, exercise, spending time with family/friends etc. Looking at that list, do you generally allow enough time for each of these activities in your life? Is there any type of activity that is/was dominating most of your time? Think about the categories mentioned above: self-care, productivity and leisure. What are you finding difficult about achieving a sense of occupational balance? Or in other words, what is currently stopping you from engaging in the activities you enjoy? (The answers to these questions tend to be either personal/internal e.g. motivation, habits and behaviours, fatigue, physical limitations, cognitive factors, lowness in mood, or, external, e.g. time, money, physical environment, social environment). What have recent events taught you about how you usually balance your occupational activities? And, what can you do moving forward to ensure that you achieve more occupational balance in your life? (p.s. the answer(s) to the last question may entail asking for help). Georgina West, Occupational Therapist OT|33 Occupational Therapy and Wellbeing Tel: 01908 551877 Email: info@ot33.co.uk Reference Backman, C, L. (2004) Occupational Balance: Exploring the Relationships Among Daily Occupations and Their Influence on Well-Being. Canadian Journal of Occupational Therapy. October 2004.

By Jamie Grant - Director, The Occupational Therapy Hub. Originally written in 2016. UK stroke discharge service.

Over the last couple of supervisions I have carried out, with a wide range of occupational therapists from regional directors to students, I have had some valuable insights from them about the real added value for OTs of external supervision. Because I am independent of the organisation, we can identify the direction that you want to go, without an agenda that a manager or colleague would have. We can explore your resilience to carry out your plans or goals, again without the needs of the organisation overshadowing your personal and professional development. The reason for this is that I don't come with an agenda, I don't live in your world. I am completely neutral in exploring your world with you, from your perspective. Supervision provides a safe, confidential space to unburden yourself of all the worries and challenges of the month. It all goes on the table in front of us. You prioritise the things it would be most useful to pick up, examine, identify the value of, and work out if it's worth prioritising to talk about. You set the agenda. I am not your line manager or someone you work with everyday. We don't go outside the room and revert back to our roles and get on with the day job. Because I am not part of the organisation, your action plan doesn't have to fit in with the 'Strategic Plan'. Occupational Therapists I work with tell me that the freedom that brings is incredible, it's different from any supervision they have had before. Imagine having an hour or two that is totally dedicated to you, your priorities, your personal and professional development? Working as a health care professional these days is a high pressured demanding job. It needs some decompression time. Take a moment to think about how are you achieving that for yourself? Do you need a bit of time dedicated to enhancing your personal and professional development? Think about how you relax, how you keep your occupational balance? Could external supervision be part of that for you? Have you read my testimonials? Everyone uses the sessions differently, everyone feel in a better place after the sessions. Imagine if you had external supervision. Tell me what difference could it make to you? I would love to hear from you. Margaret Spencer margaret@ot360.co.uk

By Jimmie Wilbourn, OTS, Florida International University Why would I travel out of the country for my level 1 fieldwork when I can complete the requirement nearby? Wrong question. Why would I not travel out of the country if I had the opportunity? Better question. Now, I understand there are circumstances where traveling abroad is not feasible. Those notwithstanding, allow me to indulge you for a moment. As future occupational therapists, we must find it within ourselves to strive for cultural competence on a daily basis. This term is not some esoteric concept that only those with infinite wisdom and understanding can master but rather it is a fundamental principle that we must uphold in our practice as we engage with our clients. Interestingly, the definition of cultural competence is elusive however, according to Odawara (2005) “it is not only developing the awareness that culture is an issue in health, illness, and health care, but also learning one’s own cultural assumptions, values, and beliefs in order to interpret the therapeutic situation from multiple perspectives” (p. 326). Importantly, the AOTA Code of Ethics (2015) expresses under the principle of autonomy that when providing care we must acknowledge a person’s right to hold their own views, make choices, and make decisions based on their own values and beliefs. If that wasn’t enough for you then allow me to trek forward with more enthralling evidence. The Occupational Therapy Practice Framework: Domain and Process, 3rd edition (2014) has an entire section devoted to the cultural context, which include: customs, beliefs, activity patterns, behavioral standards, and expectations accepted by the society of which the member belongs. To further feed the cultural competence fire, the Framework states that culture plays a pivotal role in shaping our values, roles and our choice of participation in meaningful activities (AOTA, 2014). Are you a believer yet? In school, we are tested on cultural competence and the concept is sprinkled throughout the entire occupational therapy program to become implanted into our very being. Is that enough to make us competent and effective entry-level practitioners with the skill of cultural competence proudly displayed on our resume? I think not. To become good at anything we must practice. Which is why I went to the Bahamas for my level 1 fieldwork to immerse myself in a culture different than my own. There is no doubt that the beginning of my occupational therapy journey will be forever impacted by my fieldwork in the Bahamas. I was welcomed by kind and affable people who represented a culture full of self-expression and hospitality. It became apparent early on that therapy was more than just a service for these clients rather it was a time to make a connection and socialise on a fundamental human level. Even within a time of need, humour and jovial conversation filled the therapy room. During my time in the clinic I began to notice how the Bahamian culture intertwined into a therapeutic session. For instance, they showed an immense pride in their country and made sure that I was soaking in everything their island had to offer. A client would often share places to eat, sites to visit, or how to manoeuvre around the island on the local buses. The culture seemed to have an underlying tone of calmness and reassurance that time could be embraced and slowed down. Clients would sometimes miss appointments but rest assured they would come by later in the day when they were available. Additionally, due to space constraints on the island, families would often own one vehicle so it is important as a therapist to recognise the impact this may have on making it to appointments on time. Another key point is that the clients were not passive recipients of care. They were informed consumers that wanted to know why we used a certain exercise, modality, or therapeutic activity. Overall, their attentiveness helped me hone my ability to relay the evidence behind our therapeutic process. In essence, the power of occupational therapy lies within our compassion, creativity, ingenuity, knowledge, and desire to be a client-centred profession. It isn’t always about how many tools are in your OT toolbox but rather the quality and purpose of the tools inside. Commit to filling your toolbox with cultural competence and reap the benefits of helping your clients achieve their goals. If you need me, I’ll be eating conch fritters and dancing the night away at a Junkanoo festival. References American Occupational Therapy Association. (2014). Occupational therapy practice framework: Domain and process (3rd ed.). American Journal of Occupational Therapy, 68(Suppl. 1), S1-S48. American Journal of Occupational Therapy, September 2015, Vol. 69, 6913410030p1-6913410030p8. doi:10.5014/ajot.2015.696S03 Odawara, E. (2005). Cultural competency in occupational therapy: Beyond a cross-cultural view of practice. American Journal of Occupational Therapy, 59, 325–334.

I always use the phrase "Make the most of every opportunity” - and this opportunity is one I will never forget. In April 2018, I was delighted to be one of the nine students from Coventry University to go to Lithuania on a field trip for the week. In this article I am going to share my experiences, reflect and promote the benefits of working with other students around the world. I hope you enjoy reading! We spent most of our time based at Klaipeda University to complete a Sensory Processing Disorder course and stayed on the university campus in accommodation. For three mornings in the week, we visited the children’s home using public transport. On our final day, we had the chance to visit Palanga, a beautiful town and beach in Lithuania. This trip gave us the opportunity to put on our 'sensory goggles.' Meeting the Belgium and Lithuanian students On our first day of the course, we had a welcome lecture and this was followed by a group task. Encouraged to find a partner from a different country, and discuss our sensory preferences. Including likes/dislikes using different senses. This gave us the opportunity to start communicating to the Belgium and Lithuanian students, and our task was to make a creative name badge for our partner. By the end of this task, I felt that I knew my partner and other students on the table well. It surprised me how quickly we all got to know each other, started to build friendships which developed over the week! Following day trips, evenings spent together and spending the days at the university, I think we can all agree we didn't want to leave each other at the end of the week. This highlighted that even though we are all studying Occupational Therapy in different countries, we still have equal passion for the profession! #ValueofOT Let’s H-OPP together The Hasselt Occupational Performance Profile (H-OPP) is used as a framework to explore the clients daily functioning. The main components of this model include the client’s perspective, internal/external factors and considering the environment (Ghysels et al 2016). Gathering information using H-OPP helps us to form an Occupational Performance Diagnosis. At first, I thought it would be overwhelming to learn and apply it in practice in a short time frame. However, I used knowledge of models we use in the UK e.g. MOHO and CMOP-E and identified similarities/differences. Working in groups with the Belgium and Lithuanian students, allowed us to support each other when applying the H-OPP framework before creating the child’s Occupational Passport for our final presentation. Group work During the week we participated in several group activities and presentations. Each group had a mix of Coventry, Belgium and Lithuanian students. The image to the right shows 'Envir-OT'. This is a presentation based on our ideas for a new sensory app, highlighted areas of the environment which could impact an individual's sensory needs. This showed different working styles, but also gave us the opportunity to help each other to understand the task while sharing ideas. In the children’s home, the Lithuanian students in my group did an amazing job of starting conversations with the carers. Our task was to choose a child to focus on for our final presentation. We found it useful to ask the Lithuanian students to gather information regarding the children’s Activities of Daily Living, their likes/dislikes, and health conditions. This conversation was translated to us back in English, so we could record the information. The Occupational Passport helped us to consider the child’s sensory needs, and communicate these clearly. This is a document which could be used with the child’s family or for health professionals, and can be added to as the child develops further. I think if I wrote about all my experiences from this trip, I would be writing for days! In conclusion, I am so pleased that I had the opportunity to go to Lithuania! Not only have I learnt more about cultures, students and Occupational Therapy in other countries. This field trip has allowed me to develop my own skills, especially my confidence. This will help me through the rest of my time at University, and for future practice. I would like to thank all the students and the lecturers for making this trip so enjoyable, and full of memories! The image below is from our final day of the course, receiving our certificates during our mini graduation ceremony. Celebrating the amazing time we had during the week! Any other questions about the field trip to Lithuania, I’m happy to answer these via twitter @bethjmOT or email marsha98@uni.coventry.ac.uk. I look forward to sharing and presenting our poster at the Coventry University 16th Annual OT Student Conference. Can’t attend? Why not follow the tweets by using the hashtag #CovUniOTconference2018. Reference Ghysels, R., Vanroye, E., Westhovens, M. and Spooren, A. (2016). A tool to enhance occupational therapy reasoning from ICF perspective: The Hasselt Occupational Performance Profile (H-OPP). Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 24(2), pp.126-135.

Studying for the NBCOT Exam is stressful, exhausting and feels like a process that will never end. One of the few worse things than having to do it once, is doing twice, three times or even more. Here are ways to ensure you don’t make mistakes so you do it once, and get it over with. Learn many topics at a time Trying to master multiple topics at once can add even more stress to the process, learn one, do well on quizzes and tests and then move on, periodically doing quizzes on the topics over the course of your study period to ensure you don’t forget the information. Doing the same thing over and over, expecting the same result If something isn’t working, don’t force it. Learn from your mistakes and take a different approach, making tweaks until you get it right. Not having balance This is so, so crucial. While it's important to be focused with your eyes on the prize, spending time away from the books is imperative; go see friends, workout, spend time outside, whatever allows you to relax and take your mind off things.The time away from the books will only allow you to be more focused when you’re reading them. Being distracted when you’re working You read that right, put your phone away, turn the TV off and pay total attention to the work you have to accomplish. Not only will you be more productive, but you also won’t have to work nearly as long when you’re 100% focused. Changing your answers Unless you’re 99.9% sure, don’t change your answer. Your gut is almost always right and usually, when you want to change your answer it means you’re over analyzing a question too much. Not making a study schedule Mapping out when you’re going to study specific topics helps alleviate some of the stress that comes with preparing for the NBCOT Exam. If things don’t go to perfect plan, don’t freak out, just figure out what days you can catch up on topics and start chipping away. There you have it. Studying for the NBCOT Exam doesn’t have to be as stressful as its made out to be. By following these simple tricks, you’ll make your life easier and your study time, tremendously more effective. About Us Pass the OT offers the most effective and affordable study prep for the NBCOT® exam. Since launching in June of 2013, our web course and one-on-one personal tutoring via Skype/phone has helped over 1500 students pass the occupational therapy test (NBCOT® exam).

The article has been a sort of 'OT Updates', as you can find here on the Hub, where I’ve been writing about news in occupational therapy, from a Swedish perspective. From new laws, new findings in science and other news relating to us OTs. Jan 08, 2019 Green thumb therapy A few months have now past since Black Friday, the holidays are over and all the gifts have been opened. All the early reports I’ve seen seams to say that even this year we broke all the records for buying new things during this part of the year. By now news of how 2019 will change the future with new gadgets, new technology and new science are already filling up my retinas. Our consumerism doesn’t really seem too slow down now does it? A couple of weeks back I came across a news article about how “Green thumb therapy succeeds where other fail”. A great short piece about how occupational therapy is used to engage patients in gardening. My last post looked at a thesis about physical activity among older people in assisted living facilities. Where, unfortunately, many of our elderly don’t get enough physical activity during the day. This thesis mostly looked at the indoor environment and what it offered the elderly as a mean for being active during the days. When I read about assisted living most news are about how robots will change healthcare. How robotic assistants will keep our elderly company. Sadly I don’t read so much about how elderly get to explore the outdoors. In Sweden “green therapy” is really growing. Even though some newly built assisted living facilities have some sort of garden we mostly talk about “green therapy” as a measure for people who struggle with returning to work. Or for people with mental illness. And all I can’t think about is why we don’t use gardening more? Why we don’t spent more time outdoors with our elderly? Why most of the time we look at new technology that can help us with this or that? Im not saying us occupational therapists shouldn’t participate in the future of new gadgets and aids. On the contrary, I welcome it. Because the development for new tools and gadgets is inevitable and will absolutely help with eg. our working environment. But sometimes I think we really need to take a step back and read an article like the one linked bellow. About how simple gardening helps people be more active. How it makes them feel happier and makes them open up more. How being outside is the motivation for getting up out of bed in the morning. For us on the north side of the globe winter is upon us. But like the saying goes “There's no such thing as bad weather, only bad clothes” ________________________ https://www.columbiatribune.com/news/20181127/green-thumb-therapy-succeeds-where-others-fail #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Nov 23, 2018 Physical activity among older people in assisted living facilities This is a long awaited thesis, on my part. At work the discussion about a reablement and letting our patients be as active as one can be is always a topic. It might seem easy and should be considered as self-evident, that even though you are living in in assisted living facilities you should have the possibility to participate in different physical activities every day. But this is not always the case as this thesis shows. One should know that there are specific recommendations for people living in assisted living facilities. In the 4 different articles we can read that: Older people and staff do not always define the concept of physical activity. It is important for the staff to be aware of these different definitions. With such awareness, staff can create activities that the residents want to do and thus meet their individual needs in their daily lives. Residents are not involved in determining which activities should be available in the facilities. But if you are able to walk around on your own and the facilities have a gym/exercise room you have more opportunities. It was accepted that the residents’ individual needs cannot be met. Furthermore culture and norms might determine how the staffs acts. (Be prepared to have your OT mind blown) The environment play a big role on the possibility of physical activity in the living facilities. Among the staff and residents there was an acceptance that not all environments in the assisted living facilities were optimal. Even though the thesis mainly focus on physical activities and physiotherapists there is much interdisciplinary knowledge we can use as OT’s. I know the thesis is in Swedish but there is an English summary of 8 pages with lots of good sources. You can find the thesis in the link below. Have a great weekend! _____________________ http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1247169/FULLTEXT01.pdf https://goo.gl/UeFjQv #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #arbetsterapi #arbetsterapeut #arbetsterapisverige #rehabilitering #theothub #occupationaltherapy #occupationaltherapist Nov 14, 2018 Patients’ Experiences of Accessing Their Medical Records We all are affected when it comes to writing and keeping journals of patients' care. In Sweden, we occupational therapists are, by law, required to write a journal and keep medical records. But how we do this is not as clear as one would hope. We have 21 regions (Public health care) and 290 municipalities (commune healthcare), who all choose which program to use and none of these programs seems to communicate that well with each other. We also have to give all the information necessary to the patient, to make them involved in their own care (e.g. explain different treatments and why results may vary, inform what type of wheelchairs we can provide, show what different colours the walking aids come in and let the patient choose...and so on). One way to give patients a chance to get involved is to give access to all information and medical records. In 2012, Region Uppsala gave its 300,000 citizens access to their medical records through a patient portal “Journalen”. Since then, more and more regions followed and now it’s a national service (although private companies and the healthcare services in the municipalities are not get connected to the service). Although I must add, this wasn’t easy. Many complaints from different caregivers and worried staff have been seen in the media this last couple of years. Despite all of this worrying, it seems patients like this service. A series of studies are being conducted by DOME - to see patients' experiences of accessing their medical records, how different patients use this service and finally a study on the contrast between the worrying health care apparatus and the patients' experiences. The study was conducted by a survey, whom 2587 patients from all over Sweden initiated. The majority of respondents reported to use the service “Journalen” about once a month. The top three reasons for using it To receive an overview of one’s own medical history and treatment To follow up on doctors' visits To become more involved in one’s own care The top three reasons why patients believe that “Journalen” is important It makes them feel more informed It improves their communication with care It results in a better understanding of one’s own health status If you want to read more, you can find the link to the full text below: https://www.jmir.org/2018/11/e278 Have a nice day! Nov 8, 2018 What to do when you retire? Have you ever thought about what you will do the day you retire? As it seems this is one key factor for good health after you retire from work. This week BJOT gives you free access to their articles. There I stumbled on the study ”The influence of work on the transition to retirement: A qualitative study” takes a look at the transitioning phase from work to retirement through the eyes of occupational therapy. It’s a small study with only 11 participants, but since we are getting older and more and more discussions arise on how people should and could work in a later age, I find this study worth reading. The authors found three themes “preparation”, “transition” and “retired” relating to the retirement stage and the volitional processes from MOHO. How does this article affect us OTs? Well we all focus on engaging our patients in meaningful activities. By assisting in adjusting to life transition (work-to-retirement) we can do just that. Either by helping people find meaningful activities outside of work, or by adapting the workplace so the environment is adjusted for the person. Well this is just the short version of the article so if you find this interesting be sure to click the link bellow. The full text article should be available at least until this Sunday. http://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0308022618766244

From the moment the message was received about this trip, I knew I wanted to go! From 21st to 29th September, I was extremely excited to be one of ten students from first year occupational therapy to be going to Cape Town, SA. In this article, I will share my experience on the field trip as well as reflecting on my time, learning about occupational therapy in South Africa and the opportunity to talk to other OT students. I hope you enjoy giving this a read. The first weekend we were there we of course did some touristy things! I had never been to south Africa before so this was a new experience for me. We were staying in a hotel in Cape town and it had the most stunning views of Table Mountain and the sea. one of my favourite activities we did that weekend was definitely the big five safari and driving all the way to cape point. After the weekend of sightseeing we visited many interesting places. On the first day we visited the children’s home which was in the centre of cape town. When we were there, we were given a tour of the site and we even ended up playing a football tournament with the children. During this first visit was when I first witnessed a culture difference in South Africa. The lady who managed the home stated ‘we can’t host children who are mentally retarded because we don’t have enough staff for these children’. The word ‘retarded’ put me in an uncomfortable position as I thought for a second, she was using the wrong descriptive word at first. This is because in the United Kingdom calling a service user ‘mentally retarded’ would be against regulations. The next place we visited was the private paediatric centre called the success therapy centre. Here the group had a discussion with a paediatric OT who owned the centre. This was an interesting visit for me as on the occupational therapy course at Coventry university, unless you do a placement in paediatrics or your third-year option module in this then we don’t get taught OT in this area. We then visited HOPE which is an isolated community. One woman opened up a pre school for the children and babies in the community and she recently opened up a clinic which is a size of a cupboard. This type of place we visited they would be in need of occupational therapists but they don’t have the funds for this unfortunately. On this trip we also visited occupational therapy departments in hospitals while we were there, one being Groote Schuur hospital. One aspect of occupational therapy I found interesting in south Africa is that students must study for four years and then they must work in the community for a year until they qualify as an occupational therapist, where as most occupational therapy course in England you qualify after three years. There is so much more I could write in this post but I think it would be pages long. I am so grateful for this opportunity. This trip has taught me that you have to be aware of differences in culture as an occupational therapist. Also, the trip has greatly improved my confidence and I even made some new friends from my course which is even better. I would like to thank the lecturers and hosts in south Africa who help organise such a wonderful experience that I will never forget! Thank you for taking the time to read this post and if you have any questions don’t hesitate to contact me via twitter @Rebecca51546111 or email griff207@uni.coventry.ac.uk. This trip inspired me to apply for an international placement in my third-year. Following the field trip to South Africa, two of the places we visited are offering two placements for third year occupational therapy students at Coventry University. You never know, my next article might be about my travels and experience of an international placement…

By Jamie Grant, Occupational Therapist; Director, The Occupational Therapy Hub

By Louise Martinez, Neurological Occupational Therapist

I'm Georgia, a student occupational therapist with Cerebral Palsy. I have been considering writing this for some time now and this is for two reasons. The first reason being that I just feel that I need to explain why I was drawn to occupational therapy - and the second reason being to discuss my future with occupational therapy. But on the other hand, these two reasons were the same reasons why I didn’t want to write this... I shouldn’t feel that I need to justify why I study what I study - and I didn’t really want to discuss my future without knowing what the future holds. Then I realised that this article would be a great post to refer back to in the future and could potentially be a learning curve, so I thought that I would share it with you. I've previously shared this on my own page Not So Terrible Palsy and I was pleased with the response, but I still feel like I needed to reach a wider audience so here I am... Here we go! Point one - and before I make this point, I am sorry if this comes across in a controversial way. But this is a question that I have been meaning to answer for quite some time. I’m not going to bore you with all the reasons why I chose occupational therapy and why the course stuck out for me. But, just for a bit of background information – occupational therapy was the right course for me, as I’ve always wanted to explore the field of healthcare. OT also entails a lot of problem-solving. Sometimes with occupational therapy the answer isn’t right in front of you so, seeing as I love maths, this felt great! Not to mention that the signature colour for occupational therapy is green, just like Cerebral Palsy - I mean, could it be more perfect!? However, the aim of this article is not to rewrite my personal statement; the aim is to answer a few questions that I have been asked around occupational therapy since starting my university journey. So, let’s get the big question out of the way… ‘Why go into the system, when you’ve just come out of it?’ I have been asked this question a few times. Sometimes it hasn’t been as direct as others, but I’m capable of reading between the lines. I find this question quite annoying - especially when it’s someone I’ve just met - because it just makes me aware that I am probably never going to stop answering this question. Apart from the fact that I might not even go into the system (which relates to point two), the thought of potentially going into the system and changing people’s lives makes me feel even more determined to complete this course. This is not because I want to change the system. A big reason why I want to go into occupational therapy is that, when I was younger, my occupational therapists were just phenomenal. They played that much of significant role in my life that they inspired me to go for this career. If I can make half the impact on an individual that they've made on my family and I, then I know it is all worthwhile. Georgia on her occupational therapists: "If I can make half the impact on an individual that they've made on my family and I, then I know it is all worthwhile" The other questions I have been asked have been around my capabilities within occupational therapy. These questions don’t annoy me as such, because yes, my disability will always be the elephant in the room; again, this is based on such little understanding. Occupational therapy is such a broad profession; you could be working in a clinic or hospital, or you could be working in a driving skills centre. So, I think eventually I’ll find an area of occupational therapy that I want to work in. I’m not saying that it won’t be harder and that my options aren’t limited, because it would be wrong of me to think that they weren’t. But I know that there is certainly a role in occupational therapy out there for me - that works with my needs. This then links on to point two… I’m only in my first year at university, so I don’t have my heart set on an area of occupational therapy just yet. But I have a better idea of which areas I do and don’t want to explore than I did a year ago. A few weeks ago, I did a presentation about my blog. I wanted to make this presentation slightly more interesting and wanted to talk about more than just blogging. For a while now I’ve said that I’ve wanted to link occupational therapy in with blogging. So I had the idea of doing research about the impact of occupational therapy online, to incorporate this into my presentation. Then, after researching, I found that there wasn’t much around this and I realised that this maybe the area suited for me. This presentation was done recently, therefore I haven’t really had the chance to investigate this any further. However, prior to this, I had a discussion with my university lectures about linking blogging in with occupational therapy - and from this, they advised me to write this piece. I’d been toying with the idea of writing this for sometime before I posted it, because I didn’t want to tell everyone about my future in occupational therapy without knowing what would happen. I asked myself a lot of questions around this, with one of the big ones being ‘Where am I going to start?’ Therefore I decided to write this piece and share it with yourselves, because this is where I am going to start. I can’t start something without a general idea of where it’s going to go, just like I’d built up my work online before starting Not So Terrible Palsy. So, this is me starting my journey within occupational therapy! You’re probably thinking why this article is named 'Why I Study Occupational Therapy' - and why I talk about this, if this is not the main reason why I wrote this. This is because the reasons for studying occupational therapy are also listed in point two, as well as in point one, even if it doesn’t seem apparent. In my first post for my page, I wrote ‘I believe that I was born with Cerebral Palsy for a reason.’ From my previous work, I’ve realised this reason could be to create a link between the online community and occupational therapy. I study occupational therapy as I can bring personal experiences as well as my professional experiences to the table - and this is how blogging links into it, even if this link isn’t visible yet. So, now that I’ve finished my first year, I can finally say that I know all the reasons I study occupational therapy and why I’m more than willing to go back into the system! As previously mentioned, I don’t quite know how and if this idea will work, but what I do know is that I am very determined to get my idea off the ground! Thank you for reading. Georgia @georgiavine4213 @georgiaannv

When The Occupational Therapy Hub asked me to share this piece with them I was more than willing to get my story out there - because, if I’d read a post about someone’s driving experience when I was 15, I would be a lot further in this journey! So here it goes, put your seat belt on (pun intended). This is quite a story! When I started to plan for college at 16, I realised that what I’d always known was about to change. My timetable wasn’t 8:30-15:00 every day, so my parents could no longer drop me off and pick me up. This meant that I would be getting a lot more taxis and, at this time, the thought of being in a taxi alone made me feel vulnerable. But then I thought I’ll start driving lessons soon - then, in the second year, I’ll be able to drive (which of course made me eager to start driving). So, 6 months before my 17th birthday I applied for my provisional licence. My 16-year-old-self thought that it would be enough time to get the ball rolling, not knowing what was ahead... The first hurdle: As a result of my Cerebral Palsy I have epilepsy, which didn’t make getting my provisional licence easy - despite not having a seizure in 12 years. But, after filling out multiple forms, 3 months later my provisional licence came. This process itself took a lot longer than anticipated and started to make me realise that this course was going to be more complex than expected. As soon as my provisional licence came, we started looking for a disabled driving instructor, knowing that I’d probably need a little extra support. So, after another few months of phone calls, I finally had my first driving lesson, 2 days after my 17th birthday. Again, we didn’t think it would take another 3 months on top of this and had hoped that I would have had a few lessons by this point. Being disabled you can start at 16 (clearly something I didn’t know). But I didn’t mind. It felt right, as I was starting around the same time as my peers and I was where I wanted to be! My first lesson was meant to be 2 hours but, after an hour, we discovered that I needed further adaptations. The next stage was to go to a centre to be assessed. My report came through from my driving lesson and a date was made to go to the assessment centre. I waited to go there for 5 months. I didn’t mind because this was over summer, so I could start over summer when I wasn’t at college, meaning that I could have more lessons and speed up the process. Over this period, I was told to start revising for my theory test, so I did. Luckily I didn’t book anything before knowing the outcome of the assessment. I thought that if I was being told to put in for my theory then it couldn’t be much of a wait. "The tests included trying different adaptations, as well as having reading and cognitive test. You name it, I had it!" The day had finally arrived. I was going to the assessment centre and I thought that I could see light at the end of the tunnel. It was a very long day; the assessment centre was quite a drive away as well, but I was prepared for a long day! The tests included trying different adaptations, as well as having reading and cognitive test. You name it, I had it! It was quite a draining day, so I slept most of the journey home. We’d concluded that I was too weak in my legs to be able to use the break and accelerator. So we explored alternative options - one of them being a lighter steering wheel, which had the break and accelerator attached to the wheel. This assessment was useful, because we discovered that I couldn’t use my legs and that I was cognitively able to drive. But we’d not found a way for me to drive. I came out of the assessment feeling deflated, as this was the first time that I’d realised that I may never be able to drive. Side note: This assessment was carried out by an occupational therapist - just thought I’d mention it! I was then referred to have another assessment with a driving instructor. The wait was only a month and during that time I was ready to go on holiday and just forget about driving! Once again, the day came - but this time I wasn’t that excited, as I didn’t want to get my hopes up for them to be demolished again. However, this assessment turned out to be the best one, as we managed to find an adaptation that I was able to use. A year later and things were finally looking up. The adaptation I found was the tiller, which works a bit like the handlebars on a bike. So, it was decided that the tiller would be the adaptation I should use! However, this meant more waiting. There were only two vans in the country fitted with this adaptation for learner drivers; if I was to have this adaptation I would have to have my own vehicle adapted first, before I learnt how to drive. This resulted in more assessments, to ensure this was the right adaptation. With a load more phone calls, emails and letters, another 6 months went by. The guy that came was lovely and he walked in and straightaway said ”You’re going to get this adaptation, our number one priority is to get you driving.” Relief - I’d not waited another 6 months to get rejected. Just an update (for those not counting): the total time I’ve been waiting, since applying for my provisional license, is 18 months... It was now time to hunt for cars. Quite exciting, although my options were limited; I needed a car big enough for a hoist for my electric wheelchair. However, a lot of the bigger cars require someone over 25 to drive them, so I had very few options. A few months went by and we’d picked a car and got the ball rolling. Little did we know that our plans were about to get knocked back again… The plan was to get the car and then send it away for it to be adapted with the tiller. This didn’t take off as quickly as expected, as the company were having trouble getting hold of the car. We had to wait until they could get hold of the car; as mentioned, all suitable cars required the driver to be over 25. So at this point I’m thinking 'I’ll just have to wait until I turn 25 before I can drive' - thinking that was my only option. Fast forward 4 months and we finally have a car; the adaptation process begins! At this point, I was going back and forth to have fittings. Once again, the car took a lot longer to be adapted than we thought. But it had to be perfect, even if that added another 4 months on! During this time, I decided that it was time to do my theory. Good job I didn’t do it 2 years ago when I got told to! So now that my theory was done, I was just eager to start driving lessons. But there was nothing I could do apart from wait; I’d played my part at this stage. "My life is always going to be full of unexpected battles, it’s just part of Cerebral Palsy. Even though this is frustrating, it only makes the result more worthwhile." We are now up-to-date, 34 months later! I finally have my car and have started my driving lessons. This unexpected battle has taught me a lot. Even though I’ve spent the majority of these 3 years being very stressed and frustrated with the process, this has been a massive learning curve. My life is always going to be full of unexpected battles, it’s just part of Cerebral Palsy. Even though this is frustrating, it only makes the result more worthwhile. After all this waiting, I’d be lying if I said I don’t want it to all be over and to pass my test... But doesn’t everyone? Driving will be great for me, as it’ll give me much more independence. It doesn’t just allow me to go to places; it allows to go to places alone, because then I can go in my chair! So it will be worth it in the end. At least now I can wholeheartedly say that I can see the light at the end of the tunnel! There have been so many people involved in this journey that I would like to thank! I would also like to thank my parents for literally spending days on the phone. If it wasn’t for their hard work, I wouldn’t be at this stage! I’ve previously discovered that you can apply for your provisional licence from the age of 15 and 9 months, so if you’re coming up for this age, get applying. I wish I’d have known that! Thank you for reading. Georgia @georgiavine4213 @georgiaanv Georgia's website: Not so Terrible Palsy

By Jamie Grant, Occupational Therapist; Director, The Occupational Therapy Hub

Darren Swift lost both his legs and sustained other injuries when he was blown up by a homemade grenade, consisting of a coffee jar, Semtex and shipyard confetti (nuts, bolts, screws).

An absolutely fascinating, innovative approach, to create something from nothing...

By: Dr. Sakshi Tickoo (BOTh)

In the last two years of my professional career, working within the diverse practice area of Occupational Health (yes, not a typo) in a UK NHS Trust, I formed a special interest in two areas: Menopause and its effect on our (largely female and middle-aged) workforce - and retirement. The former I feel I have got out of my system; we devised and ran workshops which were oversubscribed and feedback suggested they had been extremely worthwhile. However, my interest in the impact of prospective retirement on individuals has not left me... At work, I was primarily in post to explore alternative strategies to counselling, with employees who were experiencing a testing time with their mental health. Two people particularly stick in my mind. One who was nearing retirement age and terrified that they may be ‘encouraged’ to go - and another who was over 60, had been transferred into a completely new service area and was struggling with alien systems and processes. She had been referred with the query of early stage dementia. Nothing could be further from the truth. Her self-esteem was at rock bottom and this made her struggle even more, risking ending her successful career as ‘a failure’. Retirement is heralded as a time to let go of responsibilities, spend time on your own interests and celebrate the end of a working life. For so many, this is not as straightforward as it sounds. On a personal note, not long after the menopause work ended, I was faced with the transfer of my job to another provider, which would have involved too much travel to be practicable. I was 59 ½ . I decided to retire. In this piece I would like to pose two questions: Are Occupational Therapists at an advantage in retirement, with strategies to fill the occupational void that it brings? Is pre/post retirement a potential clinical area for Occupational Therapists to explore? 18 months before the world was suddenly faced with a devastating change to daily life, I elected to make my leap into retirement with no plan, no party - and the next piece of work I had been intending to start, left on somebody else’s to-do list. A year to the day after retirement I wrote a reflective piece (published in February 2020's OT News), that was largely covering how I problem solved plunging into new found freedom. It was not an easy year. So much time to fill, friends and family still at work... and after 6 months finding I had more or less established a routine that looked very much like... work! However, by the end of that first year, I concluded: “I had always assumed, as my professional status was so much a part of my ego and identity, that retirement would be a traumatic event. What I have discovered is that, while I knew professionally that occupation is at the heart of physical and mental health, having a meaningful occupation is what drives and sustains me, rather than being an occupational therapist” (Tomes H, 2020) A literature search of published articles by Occupational Therapists in the UK revealed very little, with the most recent I found from 2011. This study focused on the occupational transition to retirement and its impact on health and well-being. At that time ‘It would appear that recent occupational therapy retirement research had predominantly taken place in Sweden… and Australia’ (Pettican, A. and Prior, S., 2011), that their own ‘findings suggest that providing pre-retirement and post-retirement interventions may be a future potential area of practise and research for occupational therapists’. I looked up some of their references and found that most studies used subjects in old age – rather than the younger (55yrs+) age, who now are potentially considering retirement. Could intervention at this stage prevent some of the mental and physical health problems in old age? Is the pandemic we are currently living through a catalyst for some who had not previously thought about retiring early? My experience of a jerky transition into retirement seemed to resonate with some readers, OTs retired/considering retirement, as well as some contemplating a major career change. The overriding theme seemed to be that it was not retirement itself that posed a problem - more the amount of agonising over the decision of when, why and how to retire. I asked all responders if they would like to keep in touch and do some more work on this; when the pandemic struck we were a group of seven OTs, who met regularly by Zoom. From preliminary discussions, it was decided we would devise a guide called ‘How do I make the decision to retire?’ Although concentrating on retirement as the theme, it could have an application to those now faced with other major career decisions. We would love to share the guide with the wider OT community; it is included as an additional file, at the end of this article. Is it far fetched to presume that many more working people struggle with the idea of their own retirement? Do men really suffer post-work, more than women? Do couples or single people fare better in making the switch? Does a lack of purpose adversely affect mental and physical wellbeing? Is the switch to working from home, for many, a useful portent of what retirement can hold, both positive and negative? Why do retirement and old age seem to get lumped together, when there could be a clear 20+ years between ending work and slowing down? Is this an area of practice that Occupational Therapists are already engaged in? Should they be? One thing is certain, retirement brings a change of identity. A new normal, to pinch that now familiar cliché. Mine is ‘Adventurer’. Not defined by money (adventures do not need to cost anything) but more by attitude. What is or will yours be? I am intrigued by retirement being the occupational disruption that almost all working people must face - and that it is portrayed as occupational 'liberation', even though that is not the experience of many. I wonder if retirement is easier or more difficult after a working lifetime of being an Occupational Therapist? I would love to know what you think. Helen Tomes Retired Occupational Therapist References Tomes, H. (2020) Finding a new occupation in life. OT News 28 (2), 46-47 Pettican, A. and Prior, S. (2011) ‘It’s a new way of life’: an exploration of the occupational transition of retirement. British Journal of Occupational Therapy 74 (1), 12-18 Other resources We have set up a Facebook Group: ‘Occupational Therapists Planning and Enjoying Retirement (UK)’. The ‘UK’ simply notes where the core members of the group are from. Overseas members would be most welcome!

A newsletter presentation by Chantelle Martin, Occupational Therapist and Social Prescriber [NB. Format best viewed on larger screens] "Social prescribing is making connections, giving people a sense of belonging... helping them find purpose... helping them stay physically and mentally well (NHS England, 2019). How was I going to do this in the middle of a pandemic?" Read Chantelle's newsletter in PDF format:

By Jamie Grant - Occupational Therapist; Director, The Occupational Therapy Hub

By Jamie Grant - Occupational Therapist ; Director, The Occupational Therapy Hub